Att gå eller inte gå - på bröllopet

Bröllop är bland det finaste och mest känslosamma saker jag vet. Inget berör mig mer (nåja förutom barnen då) än en vacker brud och stilig brudgum som lovar varandra sin trohet. Då sprutar tårarna. Jämt. Utan undantag.
Idag ska då äntligen kronprinsessan gifta sig med sin Daniel. Jag minns kungen och drottningens bröllop 1976. Jag var bara tio år,men jag minns det så väl för det var en så stor händelse. Idag är det också en stor händelse när Vickan och Danne gifter sig. Jag funderade ett tag på om jag skulle åka in och titta live, det är ju  en "once in a  lifetime" händelse, och jag är rojalist så jag tänkte först åka och titta någonstans. MEN (som Tony Irving säger), jag insåg att jag inte kommer att vara ensam i stan, och att trängas är det värsta jag vet. Otvivelaktigt! Och att stå där och trängas bland alla andra människor och knuffas och buffas och sedan när det är dags då kommer någon ful tvåmeters, tvåhundrakilos människa med århundradets afrokrull och ställer sig framför en så man inte ser något i alla fall.
Då är det lika bra att sitta hemma i soffan och glo. Då får man vara på första parkett hela tiden utan att knuffas.
Fast visst vore det underbart att få se dem på riktigt ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0