Tandläkaren... check!

Blä... 490 kr fattigare. Men tack och lov slapp jag ta tandstenen idag, jag ska få en tid till tandhygienisten som ska få ta bort den istället. Bra då fick jag skjuta på det ett tag till...

Som ni kanske gissat så är inte tandläkaren mitt favvoställe, även om det är nödvändigt. Jag var med om en riktig skräckupplevelse runt 20-årsåldern med en fruktansvärt oempatisk och elak tandläkare. Jag skulle laga ett hål (jag har nästan aldrig hål men jag skulle egentligen laga en gammal lagning som lossnat). Jag bad att få bedövning, han vägrade ge mig! Han sade att det var bara barn som fick bedövning, inte vuxna. Ehh..... ok. Nåja, jag bet ihop (nej det gjorde jag inte, jag öppnade käften egentligen fast jag hade velat bita ihop munnen) och lät honom börja. Jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt och det gjorde ont för han var så hårthänt så jag började gråta! Då röt han åt mig: "Hade jag vetat det här så hade du fått bedövning i alla fall." "Jamen det var ju det jag ville gubbjävel" hade jag lust att säga till honom men det gjorde jag inte. Jag sade i alla fall något syrligt till honom. Om jag sedan fick bedövning? Jag har faktiskt minneslucka efter det så jag kommer inte ihåg ifall han var klar eller inte så jag fick bedövningen. Ingen aning...

Den här gubben gjorde att jag fick tandläkarskräck och gick inte till tandis på minst tio år! Trots att jag hade en tand som behövde lagas (samma tand som han bråkade med...). Till slut gjorde den så ont så jag var tvungen att uppsöka någon. Jag letade i dagar efter någon som var specialiserad på tandvårdsrädda så jag fick tid där och det gick hur bra som helst. Numera känner jag bara obehag när jag går dit, men inte direkt rädd. Bara om jag måste borra... då får jag hög puls.. Usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0