Välkomna till min nya blogg!

http://ninassskrivarlya.blogspot.com

Adjö blogg.se och tack för den här tiden.

Idag är det ju midsommarafton. Nätternas natt, då man ska lägga sju sorters blommor under kudden och drömma om sin blivande. Det är också den längsta natten enligt tradition, även om det inte stämmer fullt ut. Sommarsolståndet var för några dagar sedan, så redan nu har det vänt och nätterna blir kortare dag för dag.

Sådärja. Nu är andra intervjun gjord. Det kändes ok. Fast lite knepigt var det att svara på frågor om "hur skulle du reagera/agera i den här klassrumssituationen", eftersom jag trots allt har ganska begränsade kunskaper och erfarenheter om lärande ... Men vi får se hur långt det räcker. Det var en till de skulle intervjua på måndag och därmed får jag besked i nästa vecka. Hejåhå. Bara att hålla tummarna!

Av många olika anledningar så håller jag på att skapa mig en ny blogg på blogspot igen. Man får säga vad man vill, men blogspot är enklare att jobba i, det går inte att förnekas. Även om jag tycker att jag lärt mig ganska bra att hålla på och redigera i html-koder och sånt här på blogg.se, men varför krångla när det finns enklare bloggar?! Förstår inte varför jag bytte bort blogspot mot blogg.se egentligen... Nåja. Snart är jag tillbaka där igen.

Jag återkommer när den är klar. :)

Nu ska jag börja göra mig i ordning för en andra intervju på skolan där jag kanske ska få jobba i höst. Egentligen är jag fortfarande jätteförkyld, men den här intervjun var så svår att få till så den kan jag inte skjuta på. Jag får väl spreja näsan ordentligt innan. ;)

Håll tummen för mig.

Måste ha lite nytt att läsa i sommar, trots att bokhyllorna svämmar över av olästa böcker. Men de här böckerna känner jag att jag är så sugen på att läsa så nu får jag ta och unna mig dem.

Den här har jag hört så mycket om, så den är jag nyfiken på. En svensk variant av Forrest Gump ...

En serie om en kvinna i medeltidens Stockholm! Nästan från den period jag skriver om, fast det här är femtio år senare. :) Dessutom gillar jag Catharina Ingelman-Sundbergs tidigare böcker som utspelar sig på vikingatiden, så nu är jag nyfiken på om hon kan skildra medeltiden lika bra som vikingatiden.

Hoppas man kan få lite skrivtips från den här boken som jag också beställde. :)

Men nu med en betydligt trevligare inriktning. Ringde imorse till Östersunds sjukhus och fick veta att farsan var inlagd på kardiologen (hjärtavdelning)! Ringde dit och fick tala med en sköterska som berättade att han får just precis den behandling som jag krävde att han behövde, och som läkaren på vårdcentralen INTE ansåg att han var i behov av! Det vill säga, han får behandling med vätskedrivande läkemedel intravenöst för att få ur sig överskottsvätskan som samlats i kroppen.
Därmed hävs ju den mest akuta fasen, och man kan reglera hans mediciner ordentligt nu när han ligger inne så han får en dos som är adekvat för honom. Dessutom har man tid att styra upp ordentligt så han får adekvat hjälp hemma när han kommer hem igen. Inte som det varit hittills då det mest verkar ha varit ett hafsverk från vårdcentralens sida. En vårdcentral som uppenbarligen har rykte om sig att inte vara så bra.

Vilket härmed har bevisats ...

Vilken dag! En dag sprungen ur Helvetet själv! Och än är den inte slut.

Min far är ju (som jag skrivit tidigare) svårt sjuk i sin hjärtsvikt som är i slutstadiet. Han orkar knappt prata längre, han orkar inte äta, han har ramlat flera gånger och i helgen kunde han inte ens ta sig upp från golvet utan fick ringa på hemtjänsten att de skulle komma och hjälpa honom. Tack gode gud att han hade larm hemma! Idag sade han att han inte ens orkade gå själv till toa, så jag sade till honom att han fick trycka på larmet så de kommer och hjälper honom dit.

Igår fick han ju träffa en läkare eftersom han hade blivit så pass mycket sämre, men blev hemskickad med lite mer piller. Jag blev arg och försökte få tag i läkaren. Utan resultat förstås. Idag fick jag tag i en distriktsköterska som jag talade med ett bra tag. Sedan sökte jag läkaren igen. Utan resultat. Då ringde min svåger och blev förbannad på dem och då hände det saker minsann. Efter diverse strul och jag blev mer och mer förbannad så ringde herr doktorn äntligen till mig. Jag fick knappt en syl i vädret för han pratade hela tiden och lät mig knappt komma till tals. Jag blev mer och mer arg och till slut skällde jag bara på honom. Då började han lyssna. Men ansvaret låg inte hos honom. Nejdå, det bollade han vidare till sjukhuset i Östersund. Fick telefonnummer dit och försökte nå en kardiolog men det var döfött. Då ringde min svåger, och se han fick i alla fall prata med en sköterska på akuten. Så långt kom inte ens jag trots att jag bad om att få prata med någon. Här kan man börja diskutera könsdiskriminering, men det är inte det som är det relevanta här. Bara en intressant iakttagelse ...

Men hur som helst så bollades frågan tillbaka till läkaren på hälsocentralen igen, och då blev vi riktigt frustrerade. Till slut kom vi fram till att om ingen vill ta tag i att skicka honom till sjukhuset så får vi själva göra det. Sagt och gjort. Ambulans beställdes vid 16-tiden. Dock fick vi veta att det inte fanns någon ledig ambulans så det kunde dröja. Efter drygt 4 timmar kom så ambulansen och hämtade honom! I skrivande stund borde han vara framme på sjukan, så innan jag lägger mig ikväll så ska jag ringa dit och kolla vad de ska göra med honom.

Läkaren på hälsocentralen tyckte att det var onödigt att skicka honom till Östersund, "för vad kan de göra där, och dessutom kommer de bara att skicka hem honom eftersom det inte finns några vårdplatser"! Är det verkligen så illa att de skickar hem en 78-åring med terminal hjärtsvikt mitt i natten utan att ha gjort någonting, då kommer pressen att få veta det! Svågern har en kontakt på en tidning, och då minsann ska det bli åka av!

Är det här en sjukvård vi i Sverige ska vara stolta över? Att en svårt sjuk människa som  inte själv orkar stå upp och kämpa för sig själv ska bara lämnas åt sitt öde? Vad är det för människosyn som råder då kan man undra. Kanske man ska fundera på att byta jobb då om man inte bryr sig om att en gammal man ligger hemma och inte orkar ta hand som sig själv.

Det sägs ju att man ska vara frisk för att orka vara sjuk, och det stämmer ta mig sjutton på pricken. Vad hade hänt om det hade varit en människa som inte hade haft anhöriga som ringt och bråkat på alla instanser som vi har gjort idag? Hade den personen bara fått ligga hemma och dö? Drunkna i sina egna kroppsvätskor? Kvävas till döds? Är det en värdig död? Jag vet att pappa är mycket svårt sjuk och han inte har långt kvar. Men för det behöver man inte spela rysk roulette med hans liv. Han ska kunna få den värdighet som han som människa kräver att få. Han har jobbat och betalat skatt i hela sitt långa liv utan att kräva något tillbaka, ska han inte då få ha rätten att få det lugnt och stillsamt på slutet?

Men det är kanske den vård vi ska ha idag. Behandla patienterna undermåligt så dör de fortare och därmed har man gjort en besparing åt samhället. Var ligger människovärdet i detta undrar jag?

(To be continued ...)

Vad hopplöst det är när man bor 45 mil från farsan och behöva hålla på och vårdplanera för honom. Har pratat med en distriktsköterska idag och hon berättade en massa saker som de har sett (som ändå går hem till honom dagligen) som varken jag eller min syster kände till. Han orkar ingenting och verkar inte ens orka ta sina mediciner som han ska. Nu ska sköterskan hjälpa till och dela dosett för honom och hemtjänsten ska hjälpa till och se till att han tar dem.  Då får man hoppas att han får i sig medicinerna som han ska åtminstone.

Dessutom är jag starkt kritisk till hur hans tillstånd har blivit skött (eller snarare misskött). Han var tydligen svullen om benen ända upp över knäna, och läkaren som han träffade igår skickade bara hem honom med lite mer mediciner istället för att skicka honom till sjukhuset så han får intravenös behandling! Vad är det för vård egentligen man bedriver där uppe? Byasmedsprincipen? Ättestupa?

Nu har vi börjat fundera på om han ens kan betala sin räkningar själv, så jag har ringt biståndshandläggaren för att få hjälp med hur man går till väga med det. Man måste väl ansöka om att bli sk god man för honom. Men hur? Har lämnat meddelande till henne att hon ska ringa upp mig, så vi får väl se.

Ja det är inte lätt att bli gammal i Sverige, och det är ännu svårare att vara anhörig.

Jag har gått och vaktat den lilla jäkeln i flera dagar nu för att slå till när den är tillräckligt röd och fin. Idag var dagen D och jag deklamerade för sonen att NU ska vi gå ut och plocka den där fina jordgubben ur landet och han sprang ivrigt före mig och tjöt av glädje.

MEN! Döm om min förvåning när jag kommer till jordgubbslandet och letar febrilt efter jordgubbseländet. Den finns inte där! Den är borta! Till slut hittar jag något som en gång har varit en jordgubbe, men nu ser ut som en klick ful jordgubbssylt på en kvist. En fågelj*vel har varit före mig och norpat MIN jordgubbe! MIN! Gaaaahhh!! Sonen blev ledsen och ville ha en annan jordgubbe. Som tur var hittade jag en till gubbe som var nästan klar och gav den till honom. Eftersom den inte var helt röd så var den fortfarande lite sur, och han gillar inte surt. Mamma offrade sig villigt att ta den där sista kladdiga biten av gubben (alltså jordgubben, inget annat). Jag njöt. Men f*n ta den fågelj*vel som tog min fina jordgubbe! Nu ska näten upp! Sådetså. Försök sen att ta mina jordisar era fula fågelskrällen! HA!

Dessvärre inte mina gubbar (fick inte till någon bild på dem), men hittade en frestande bild på google. :)

Sitter och försöker få till ett bra följebrev. Det är så otroligt svårt eftersom man läser vissa som säger att det inte är så viktigt, att manuset istället ska få tala för sig själv. Men ibland så läser man att följebrevet är jätteviktigt, för det ger en chans att visa upp sig och få sälja in sitt manus till den som läser det på förlaget.

Nu har jag två alternativ till följebrev. Ett som jag hade förra vändan när jag skickade manuset till de stora drakarna på marknaden (och blev refuserad ...), där jag är lite mer formell. Det andra är ett följebrev med lite mer humor som kanske skiljer sig lite från mängden hoppas jag. Läste någonstans att det är det som är viktigt, att följebrevet sticker ut lite och gör dem nyfikna. Då har man en större chans att få manuset läst ordentligt. Det satsar jag på den här gången. Tror jag ... Usch vad svårt att veta hur man ska göra. Formell ... humor ... formell ... humor ... ?

Vilket följebrev skulle ni ta?

Återigen en dag med svängningar likt en berg- och dalbana. Det började bra. Vi var i Sickla och hämtade ut vårt nyinköpta soffbord (bild kommer, orkar inte fota och lägga ut nu), sedan åkte jag till en fd kollega och köpte en underbar cykel! En svart Kronan damcykel med 3 växlar och en klassisk dynamo till lyset! :D Lovely! Problemet var att när vi skulle ta den på cykelstället till bilen så gick det inte. Av någon anledning så gick det inte att sätta fast, så vi kunde inte få hem den med bil! Det var bara för mig att sätta mig och trampa hem. :) Nåja, då fick jag testköra den. Imorgon kommer jag att ha århundradets träningsvärk i benen eftersom det är många, långa uppförsbackar och jag är otränad. Ingen bra kombination! Men hem kom jag till slut.

Vilket bröllop! Oooo vad vacker hon är vår kronprinsessa! Vilken klänning! Så vacker i sin enkelhet. Naturligtvis började jag lipa under bröllopsakten. Dels så är det så vackert med bröllop, sedan är det så härligt med äkta kärlek som bara strålar ur ögonen på de nygifta och så naturligtvis så tänker jag på mitt eget bröllop för fem år sedan. FEM ÅR SEDAN! Himmel vad tiden går!

Bröllop är bland det finaste och mest känslosamma saker jag vet. Inget berör mig mer (nåja förutom barnen då) än en vacker brud och stilig brudgum som lovar varandra sin trohet. Då sprutar tårarna. Jämt. Utan undantag.

Maken fyller 40 (nej jag menar 29...) i höst och då hade vi tänkt att åka bort från allt ståhej. Nu håller vi på att kolla på resor och inser att det blir inte så långt som vi först hade tänkt. Avståndsmässigt alltså. Vi skulle förstås vilja åka till Thailand, men det blir för dyrt för oss fyra, när vi är så pass sent ute. Istället börjar vi kolla på Kanarieöarna. Det är väl det man har råd med. ;) Det viktigaste är att det är varmt och skönt där så man kan sola och bada. Bara njuta och ha det skönt. Det är det vi vill just nu... Kan det inte bli november snart ...

De ringde idag från skolan jag var på intervju förra veckan och de ville att jag skulle komma tillbaka för en andra intervju! Nu ska jag träffa rektorn "herself". Vi ska ses nästa vecka! Spännande!

Dottern åkte ju som sagt till Grekland idag med sin pappa och hans nya tjej. De skulle åka från Sthlm till Athen, sova över där ett dygn och sedan åka vidare till någon ö där de skulle tillbringa nästan 2 veckor. Men det började inte så bra. Planet från Stockholm gick tydligen sönder och de var tvungna att stanna i Schweiz. De måste boka om resan och de kom med ett plan som skulle gå kl 20. De kom till Schweiz någon gång efter lunchtid, och jag fick nyss sms från henne att de fortfarande väntar på att få gå ombord! Det är en massa förseningar och skit. Trist för henne att spendera första dagen på en flygplats när de hade kunnat vara nere i Athen och njuta av värmen och god mat! Men förhoppningsvis är de snart på väg igen. Fast det lär ju vara midnatt innan de kommer fram! Huga vilken mardrömsstart!!!

Här hemma åkte vi en sväng till Farsta C för att köpa en borste att tvätta fasaden på huset med. Spännande...? Nä. då livade vi upp oss med en McFlurry Marängsviss! Mmmm... Inte illa! Då kändes livet genast lite enklare igen.

Hade återigen en härlig dag på jobbet, och dessutom så kom dottern dit strax innan jag skulle sluta. Vi skulle tillsammans gå i Nacka Forums shoppingcenter en stund. Dels behövde hon klippa sig, och dels behövde hon en bok på engelska att läsa under sommaren. Så det fixade vi.

Det tråkiga var att hon har nu åkt härifrån. Hon ska åka med sin pappa till grekland och vara borta i dryga 2 v, sedan ska hon med en kompis upp till norrland i några dagar innan vi möts i norrland och jag äntligen får träffa henne igen efter nästan 3 veckor!! Buhuuuu... (Ok det är underbart för henne, och det är jag glad för. Men stackars mamma har det inte lika kul...) Jag vänjer mig aldrig vid att hon inte är här varannan vecka, och somrarna är ännu värre. Då  blir hon ju borta i flera veckor i stöten. Å andra sidan är hon ju med oss flera veckor sedan, men det blir så tomt utan henne. Det här är det jobbigaste med skilsmässan från hennes pappa, att jag går miste om halva hennes uppväxt! Men jag hade inget val.

Nu kommer det att kännas jobbigt i några dagar innan man "vänjer sig" vid tomheten igen ... Måtte dessa veckor gå FORT!!

Jag började på mitt sommarjobb idag i hemsjukvården i Nacka där jag jobbade förra året och stortrivdes. Det kändes så bra att komma tillbaka och få jobba lite, och få träffa mina underbara kollegor igen. Vilket kramkalas det blev, och det var så kul att det var så många som saknat mig och tyckte att det var så kul att jag var tillbaka! Jag fick nästan tårar i ögonen. Dessutom var det kul när flera patienter kom ihåg mig och hade saknat mig. Då blir man så glad och dagen flöt på så himla bra.

Dessutom kom dottern tillbaka hem igen så ikväll var familjen komplett. Redan imorgon ska hon dock tillbaka till sin pappa eftersom de ska resa till Grekland på semester på onsdag morgon. Gissa om jag vill byta med dem!

Men nu ska jag ta och lägga mig eftersom jag är så himla trött. Dels för att jag har jobbat, men dels också för att jag blev väckt x 100 inatt av en snarkande make och en snarkande son! Gääsp!

På återseende imorgon!

Nej det är inte 4G utan 3G, men det räcker för mig. :) Min telefon håller på att kajka ihop och därför behöver jag en ny. Håller på att kolla olika abonnemang och priser och sånt nu... Vill ha!

Idag (eller snarare igår, klockan har ju passerat midnatt) var en härlig dag. Maken och jag och sonen åkte till våra vänner och åt middag och hade det mysigt som alltid med dem. Sonen var dessutom en riktig liten ängel och lekte så fint hela kvällen så vi hann sitta och prata i lugn och ro. Efter det kom vi hem, och makens kompis som bor inneboende hos oss hade middag för sina arbetskamrater så vi slog oss ner och drack vin med dem, fikade, pratade, skrattade och spelade spel. Det var riktigt trevligt och roligt.

Nu är jag astrött så det ska bli skönt att få gå och sova nu. Imorgon är det min sovmorgon!! Ahh ...

... och det tar minsann sin lilla tid! Jag gjorde om marginalerna på manuset och hoppsan! Då blev det dryga 400 sidor på manuset! Det kommer att ta sin lilla tid att redigera om! Men jag vet redan med mig att jag kommer att ändra mycket i de första kapitlen. Särskilt början kommer jag att göra om *snyft*. Det känns ju jobbigt förstås men samtidigt så inser jag att början inte håller. Ska det fånga en potentiell läsare (AKA förläggare) så måste jag göra om för att kunna behålla intresset. It´s a hard work, but someone´s gotta do it.

Jag var inte speciellt nervös när jag gick dit, men när jag såg att det var två personer som kom fram till mig då började fjärilarna fladdra i magen. Huuu! Men intervjun gick bra tycker jag. Ovanligt bra. De var jättetrevliga och fick mig att känna mig avslappnad, så det kändes hur bra som helst. När jag gick därifrån kollade jag på klockan och såg att jag hade suttit i nästan 45 minuter i intervju! Det kändes verkligen inte som så länge, och det är ju ett gott betyg tycker jag på en anställningsintervju.

Det här var första "gallringen", så de hör av sig snarast eftersom de förstås också vill ha klart så fort som möjligt vem som ska jobba. Jag med så klart. Oavsett resultat.

En nackdel: de har semestertjänst...! :(

Igår fick jag ett mail från min kursledare från universitetet där hon berättade att hon fått en förfrågan från en skola om det fanns någon lärarkandidat som kunde tänka sig att jobba i höst. Hon hade först skickat några namn till dem, men de personerna hade redan jobb. Då bad kvinnan att min kursledare skulle skicka nya förslag på namn, och då skickade hon en förfrågan till mig! Mig! Lilla obetydliga mig! Jag mailade till kvinnan på skolan idag och skrev att jag slutade kl 15 idag så hon kunde ringa efter det. Kl 15.20 ringde hon och ville träffa mig! Vi bestämde att vi ska ses imorgon efter att jag jobbat klart. Fantastiskt skoj! Nu gäller det bara att fundera ut hur jag ska klara av studierna och ett ev lärarjobb parallellt!

Mer om det imorgon! Ooooo vad nervöööööst!!! Håll tummarna för mig!

Det är ju lill-lördag!! :)

Ja som ni ser så har jag lekt fram en ny design på bloggen. Var lite less på den förra. Vad tycks? Hiss eller diss?

Jag har ju mitt historiska manus om en kärlekshistoria som utspelar sig under medeltiden ... Dags att DAMMa av det, redigera det enligt instruktionerna från lektören och skicka in till DAMM förlag? (Förlåt min taskiga humor ...)

Läs här... Spännande indeed!

Japp, Whitney Houston it is. Säg den tjej som inte sjungit med i hennes låtar och önskat att man var Whitney för hon var ju så snygg och sexig och hade en gudabenådad röst. Kommer så väl ihåg låten "I will always love you". Den sjöng jag för mitt ex när jag friade till honom... ;D (jo det var jag som friade ...) Underbar låt. :)

Dessvärre träffade hon ett riktigt stolpskott till man och hon dekade ner sig fullständigt och försvann. Nu känns det bara pinsamt att hon ska ut på turné igen för hon gör ingen direkt succé där hon drar fram. Det känns som hon bara är ute efter pengar, inget annat. Det hade förstås varit härligt att se henne och få höra alla gamla godingar, men då är det bättre att minnas henne som hon var och lyssna på låtarna på Spotify istället.

Jag läste ett otroligt intressant inlägg om marginaler på Amandas blogg, och det tog jag till mig. Har suttit och grejat med marginalerna nu och vips blev det ett helt annat manus! Det ser helskumt ut när det är så lite text på sidan, men jag vänjer mig snart. Jag brukar skriva med typsnittet Palatino Linotype för jag tycker det ser snyggt ut, men när jag drog in marginalerna blev det inte många ord på varje rad. ;) Palatino är lite större än Times New Roman som är det gängse typsnittet, trots att jag skriver i 12 punkter i båda. Men jag ändrade snittet till Times ändå. Bafatt!

Det roliga var att när jag ändrade marginalerna (även om jag var snål och bara gjorde 4,5 cm i sidorna) så gick manuset från att vara ca 50 sidor till att bli hela 73 sidor! Heja heja! Kanske ska våga mig på att göra dem till 5,5 cm ändå ...

Ha en ljuvlig dag! Själv ska jag iväg och jobba kväll på sjukhuset.

Tjingeling!

Igår skulle vi åka till Farsta för att gå på något nationaldagsfirande tänkte vi. Ingen av oss hade lust att åka in till stan och knuffas med alla andra miljarder människor där, så vi hittade ett annat firande som vi kände att det var nära och det verkade finnas lite aktiviteter där som kunde vara kul för kidsen.


Sagt och gjort, vi rustade oss till tänderna med våra Sverigetröjor (hihi) och så åkte vi iväg. Men maken till besvikelse har jag sällan varit med om. Först gick vi och fikade lite (när vi väl hittade var vi skulle, det var ju inte skyltat det minsta), och sedan skulle vi gå och kolla lite läget där, men redan när vi satt och fikade så såg vi att det var minsann inte mycket att hänga i julgranen! Ponnyridning fanns det, ett tält där de sålde godis, en riktigt sunkig loppis, ett tält från Sossarna och en hoppborg med reklam för Kristdemokraterna. Har jag glömt något nu? Jo just det, en liten scen där först ett duktigt ungdomsband spelade jazz, och sedan kom en gammal knarrig gubbe och höll det tristaste tal man någonsin kan tänka sig. Han höll på så länge så vi hann gå ner till vattnet och ta lite bilder och Isak lekte lite, och sedan hann vi gå på loppisen innan vi gick därifrån. Då talade han fortfarande.

Det var det sämsta jag varit med om! Det ska vara sång och musik, mat och fika, kul grejor för barnen att göra ... inte som detta som mest verkade vara inriktat till pensionärer med tanke på talaren och den sunkiga loppisen med grejor för pensionärer! Huga!

Vi åkte hem istället och hade en myseftermiddag hemma med frukt, en svalkande öl till vuxna och mjölk till kiddos. Sedan blev det lite fotboll i trädgården innan vi grillade och sedan gick vi iväg efter maten och köpte en mjukglass och hyrde en film som vi avnjöt senare på kvällen med jordgubbar och mer glass! :)


Så som sagt, aldrig mer Farsta det var en riktig flopp! Tur vi gjorde en mysdag hemma istället. :)

Idag är det den 6 juni och det är vår svenska nationaldag. Förr hette det ju "Svenska flaggans dag", men efter en massa påtryckningar och diverse diskussioner så blev det så att även vi fick en nationaldag. Som även är den röd dag efter att pingstdagen förvandlades till nationaldag.

Men vad är det vi firar då egentligen? Ja det är ju faktiskt två saker vi "firar". Vi har ju inget storslaget som befrielse och sådant att fira, så vi tar något annat. Dels firar vi att Gustav Vasa kröntes till kung den 6 juni 1523 och lade grunden till ett enat Sverige, men även att den 6 juni 1809 antogs en regeringsform som fastslog de mänskliga rättigheterna.

Tyvärr har det blivit något nästan lite skamligt att fira vår nationaldag, för då ska det ylas om att det är rasistiskt och att man utesluter invandrarna och gud vet allt man kläcker ur sig. Jag tror ärligt talat inte att alla våra invandrare (förutom en liten klick) har något emot att fira nationaldagen i det land de ändå valt att bosätta sig! Jag skulle tycka det var roligt att fira nationaldagen om jag bodde i ett annat land. Jag har "bott" i Spanien och jag tyckte det var så roligt att ta del av deras seder och traditioner, fiestor och helgonfiranden. Skulle jag som svensk börja vråla om att det var orättvist mot mig som svensk att inte den svenska flaggan syntes och att svenska nationalsången inte hördes där i Spanien? Absurt! Jag förstår inte resonemanget. Visst kan man inte förneka att rasisterna använder dagen i syfte att sprida sin irrlära, men normala människor bara fnyser åt dem och skakar på huvudet. Det borde alla göra, och låta oss få fira vår svenska nationaldag! Vi tycker det är så gemytligt och mysigt när norrmännen firar sin "syttende mai", men varför är det så skamligt att som svensk gå på gatorna och vifta med vår vackra flagga en dag som denna? Vad är skillnaden egentligen?

Nej, vi ska fira vår nationaldag med högt buret huvud, för vi ska vara stolta över vårt vackra land! Det tänker jag göra!

Nåja, om man inte kan glida på en räkmacka så får man väl göra sig en egen då. Passade på när maken agerade flytthjälp idag, och han gillar inte räkor så då brukar jag äta det när han är borta. Mmmmmm!!!

Ibland blir det bara för mycket. Isak tjorvar och tjafsar och bråkar om det mesta som går att tjorva, tjafsa och bråka om. Och mer därtill ... (treårstrots in absurdum ... behöver jag säga mer?). Vissa dagar tar det stopp även för mig. Idag var en sådan dag. Jag var som en slumrande vulkan (pga andra händelser också), och till sist kom utbrottet! Med råge! Jag skrek, svor, kastade saker omkring mig och till slut satt jag bara på golvet och stortjöt. Isak blev nog alldeles chockad när jag satt och grinade på golvet för han blev alldeles tyst och satt stilla. Bara det var ju en bra sak ... ;)

Så var vi tvungna att gå i en affär (måste hjälpa dottern att hitta rätt bh) och då fick jag frispel på honom när han bara sprang runt. Folk måste tro att han är världens mest ouppfostrade unge och blänger på mig av och till. Då har jag bara lust att skrika i deras öron att de skulle själva få spendera en dag med honom så täpper det nog igen truten på dem! Han är energisk till tusen och han har ärvt pappas motstånd till att gå i affärer: dålig kombination. Därför blir han wild and crazy. Suck!

Efter det gick vi och fikade jag och barnen och sedan åkte Isak och jag lite tunnelbana ett tag (han älskar det). Så vi åkte från Farsta till Alvik och bytte tåg och åkte hem igen till Enskede. Tjohoo! *host host* Nu har han ätit middag och sitter och kollar film och äter lördagsgodis. Då är det lugnt och skönt... Ett tag... och jag får sitta och rannsaka mig själv och inse vilken dålig mamma jag är som skriker och svär åt mitt barn. :(

Imorgon ska bli en bättre dag.

En tredjedel av utbildningen är klar nu! Första terminen av tre är äntligen till ända. Phu!! Nu är det bara två kvar ... Nästa år vid det här laget är jag "färdig" lärare. Färdig förresten, man blir ju inte färdig lärare bara för att man har fått en examen. Himmel, nej! Det är DÅ det börjar! "Färdig" lärare blir man väl aldrig egentligen, man lär sig hela tiden något nytt om ämnet, eleverna, pedagogik, didaktik, sig själv ...

Jag skrev i ett tidigare inlägg om funderingar på varför man blir lärare egentligen. Mina kursare i basgruppen och jag har skojat om att det är ju så typiskt att de ska ta bort sommarloven nu lagom till man får sin examen, så vi skämtade om att vi kanske skulle hoppa av utbildningen nu när den sista motivationen till att bli lärare försvinner. Nåja, den dagen den sorgen. Man kan hoppas att det blir bättring när det blir dags att söka jobb om ett år ...

Fick i alla fall min bedömning från min handledare på praktiken, och den var så positiv så jag blev alldeles rörd. Hennes avlsutande mening lyder:
"Nina uttrycker ett stort intresse och en smittande entusiasm inför sin nya yrkesroll som lärare. Då är det roligt att få vara handledare."

Såg den filmen ikväll. En må-bra-film helt klart. Meryl Streep är så otroligt bra skådis, har alltid gillat henne.

Efter en dag på Skansen så känns det i fötterna vill jag lugnt påstå. Jag tror faktiskt att omgivningen känner av mina fötter också ...

Isaks dagis är stängt idag för planeringsdag, så han och jag är hemma tillsammans. Eftersom vädret är strålande med sol från blå himmel (om än lite väl kylslaget för min smak), så tänkte jag att vi åker iväg till Skansen idag. Det brukar vara trevligt där just nu innan alla turister kommer, då slipper man trängas och köa överallt. Skönt det!

Men först skajagbara ...

Hittade en nyhet i affären idag och var ju bara tvungen att prova. Jag som är galen i kola/fudge och choklad fick här mitt lystmäte kan jag säga! Den här ska jag gömma undan, den är min!

Stanna upp i livet ibland,
njut av det du har omkring dig.
Använd alla sinnen.

Känn den varma sommarvinden blåsa i håret
och solen värma dig i ansiktet,
sjövattnet som svalkar ner dig
när det är varmt.

Lyssna på lövens rasslande
och fåglarnas sång,
barnens lek i lekparken
och vågornas rullande mot stranden.

Se på försommarens prakt
och ljuvliga färger,
det är som en tavla
med den rikaste palett.

Dra in alla dofter djupt ner i lungorna,
blommor och nyklippt gräs,
den friska doften i naturen
efter ett milt sommarregn.

Låt sommarens smaker fylla din gom,
jordgubbar och grädde,
glass och solmogna frukter,
sill och färskpotatis.

Stanna upp och lev i nuet.
Morgondagen vet vi inget om.
Låt inte stressen äta upp dig inombords
så du glömmer bort att uppleva
allt det vackra omkring dig.
Stanna upp och lev i nuet.

En låt jag gillar jättemycket! En riktig sommarlåt.

Break your heart med Taio Cruz feat Ludacris. Me like!

Isak: Det ligger bajs i soffan. Små kulor.
Pappa: Va? Bajs i soffan?
Isak: Ja det är råttan som har bajsat.

Ja, jag får väl erkänna att jag är så avundsjuk på de som fått sitt manus antaget och utgivet. En riktig bok! Tänk det ... Suck. Just nu känns det öken och jag tänker bara: vem i allsindar vill läsa mitt skruttmanus? Det är för dåligt helt enkelt. Lika bra att lägga ner skiten ... Så går tankarna just nu. Jag vill också ha en färdig bok, releasefest, få känna stolthet och förstås få in en och annan krona för slitet man lagt ner.

Men det är bara att inse, jag kommer aldrig att få detta. Därför är jag avundsjuk.

Nu ska jag jobba vidare med manuset ...

Åh, I'm in heaven!! Pärlhimlen! Äntligen har jag fått kontot reggat hos en pärlgrossist som har så mycket fina pärlor så man blir alldeles galen. Hur ska jag kunna välja? Jag vill ju ha allt! Nåja, jag har börjat med en prelbeställning och ska komplettera den senare när jag hunnit tänka ut lite mer vilken design jag ska ha på smyckena så jag beställer pärlor som kommer att användas. Risken är annars att jag bara beställer det som är vackert (brukar ha den förmågan), och sedan kommer jag fundera vad jag ska ha dem till. ;)

Vill ha dem nuuuuu!!!

Jag är ju som bekant oerhört förtjust i gamla saker, gärna med vintage-motiv eller rosor. Måste därför få tipsa om några fina saker som vi har i vår webshop (reklam, jag vet, men det är tillåtet. Jag har frågat! :D).

De här sakerna tycker jag är så fruktansvärt vackra:

Dessa kan köpas i vår webshop

Har skrivit drygt 5 sidor idag. :) 21 699 ord and counting ...

Kaffe - check. Dator - check. Japp, nu är det bara att fortsätta skapa mitt mästerverk.

Ok, bilden är faktisk tagen igår... men så här ser det ut i alla fall just nu. :)

Hittade den en gång för många år sedan på en mässa och det var kärlek vid första ögonkastet. Den bara bad om att få bli köpt, så det gjorde jag förstås. I många år har den tjänat mig troget, och i år så började ålderskrämporna ge sig tillkänna. Botten rasade! Min värld också nästan, för hur skulle jag kunna ha en sommar utan min blomlåda?! Men händig som man är så letade jag fram hammare och spik och spikade fast botten. Nu tronar den på terassbordet igen med fina blommor och jag njuter av åter en sommar med min trogna vän.

Ignorera (om möjligt) den fula plastduken ...

 

... men jag har så lite pärlor hemma! I alla fall pärlor som jag vill göra något med. Jag har egentligen massor med pärlor, men de är så tråkiga så de går inte att göra något kul med just nu. ;)

Så därför har jag reggat mig hos två pärlgrossister (enbart för företagare) så där ska jag kolla runt och beställa lite nya pärlor så får vi se om jag kan kanske få till lite smycken till försäljning! Så jag blir rik någon gång...

De som jag fick i morsdags-present.