Jag andas - alltså är jag

Jag stannar upp.
Drar ner luften i mina lungor
djupt, djupt ner.
Känner hur luften renar mitt blod
och min själ.
Försommarens friska doft
efter ett regn;
våt jord, blommor och
nyklippt gräs.
Allt detta drar jag ner i lungorna
och njuter.
Av att andas.
Att finnas till.
Att vara jag.
Att bara vara...


Bilden tog min fotobegåvade dotter i Tyresö i helgen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0