Sorry för min frånvaro

Livet blir inte alltid som man tänkt. På alla sätt och vis. Men nu ska jag inte bli djuplodande här utan det är bara ett krasst konstaterande. I första hand tänker jag på att tiden aldrig tycks räcka till. Aldrig, never, jamais, nunca, nooit (holländska... jo jag kan faktiskt lite holländska/flamländska även om den börjar bli ringrostig nu).

LIV: ge mig mer tid! Eller ge mig förmågan att omfördela den tid jag har så den räcker till mer saker!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0