Sitter och försöker få till ett bra följebrev. Det är så otroligt svårt eftersom man läser vissa som säger att det inte är så viktigt, att manuset istället ska få tala för sig själv. Men ibland så läser man att följebrevet är jätteviktigt, för det ger en chans att visa upp sig och få sälja in sitt manus till den som läser det på förlaget.

Nu har jag två alternativ till följebrev. Ett som jag hade förra vändan när jag skickade manuset till de stora drakarna på marknaden (och blev refuserad ...), där jag är lite mer formell. Det andra är ett följebrev med lite mer humor som kanske skiljer sig lite från mängden hoppas jag. Läste någonstans att det är det som är viktigt, att följebrevet sticker ut lite och gör dem nyfikna. Då har man en större chans att få manuset läst ordentligt. Det satsar jag på den här gången. Tror jag ... Usch vad svårt att veta hur man ska göra. Formell ... humor ... formell ... humor ... ?

Vilket följebrev skulle ni ta?

... och det tar minsann sin lilla tid! Jag gjorde om marginalerna på manuset och hoppsan! Då blev det dryga 400 sidor på manuset! Det kommer att ta sin lilla tid att redigera om! Men jag vet redan med mig att jag kommer att ändra mycket i de första kapitlen. Särskilt början kommer jag att göra om *snyft*. Det känns ju jobbigt förstås men samtidigt så inser jag att början inte håller. Ska det fånga en potentiell läsare (AKA förläggare) så måste jag göra om för att kunna behålla intresset. It´s a hard work, but someone´s gotta do it.

Jag har ju mitt historiska manus om en kärlekshistoria som utspelar sig under medeltiden ... Dags att DAMMa av det, redigera det enligt instruktionerna från lektören och skicka in till DAMM förlag? (Förlåt min taskiga humor ...)

Läs här... Spännande indeed!

Jag läste ett otroligt intressant inlägg om marginaler på Amandas blogg, och det tog jag till mig. Har suttit och grejat med marginalerna nu och vips blev det ett helt annat manus! Det ser helskumt ut när det är så lite text på sidan, men jag vänjer mig snart. Jag brukar skriva med typsnittet Palatino Linotype för jag tycker det ser snyggt ut, men när jag drog in marginalerna blev det inte många ord på varje rad. ;) Palatino är lite större än Times New Roman som är det gängse typsnittet, trots att jag skriver i 12 punkter i båda. Men jag ändrade snittet till Times ändå. Bafatt!

Det roliga var att när jag ändrade marginalerna (även om jag var snål och bara gjorde 4,5 cm i sidorna) så gick manuset från att vara ca 50 sidor till att bli hela 73 sidor! Heja heja! Kanske ska våga mig på att göra dem till 5,5 cm ändå ...

Ha en ljuvlig dag! Själv ska jag iväg och jobba kväll på sjukhuset.

Tjingeling!

Ja, jag får väl erkänna att jag är så avundsjuk på de som fått sitt manus antaget och utgivet. En riktig bok! Tänk det ... Suck. Just nu känns det öken och jag tänker bara: vem i allsindar vill läsa mitt skruttmanus? Det är för dåligt helt enkelt. Lika bra att lägga ner skiten ... Så går tankarna just nu. Jag vill också ha en färdig bok, releasefest, få känna stolthet och förstås få in en och annan krona för slitet man lagt ner.

Men det är bara att inse, jag kommer aldrig att få detta. Därför är jag avundsjuk.

Nu ska jag jobba vidare med manuset ...

Har skrivit drygt 5 sidor idag. :) 21 699 ord and counting ...

Kaffe - check. Dator - check. Japp, nu är det bara att fortsätta skapa mitt mästerverk.

Ok, bilden är faktisk tagen igår... men så här ser det ut i alla fall just nu. :)

Redigering är så himla dödstråkigt, därför gör jag det i små portioner för att inte avlida när hela manuset är klart. Nu har jag skrivit de första 50 sidorna och då tar jag och börjar redigera dem för att lämna dem åt sidan ett tag till. Sedan kommer jag förstås att hinna redigera dem flera varv till innan jag är klar, men det är en annan femma.

Förra året hade ju www.kapitel1.se en tävling som de ödmjukt nog kallade Bok-SM, där man kunde vinna ett kontrakt hos dem. Jag lade upp min historiska roman (à 378 sidor i word), men fick märkligt nog inte kontraktet. De måste ha missat mitt manus ... Men även om jag inte fick min bok utgiven via dem så fick jag en massa bra och nyttiga kommentarer från andra medlemmar på kapitel1 som läste och granskade. Det var jättebra. Sedan skickade jag ju mitt manus till en lektör och fick lite att jobba med efteråt. ;) Men som hon sade så tyckte hon att ett så pass omfattande manus borde jag vänta med att försöka få ut, för förlagen backar lite när de ser en så tjock lunta från en "nybörjare". Hon tyckte det var bättre att jag skickade en novellsamling eller ett manus som inte är så tjockt så förlagen får upp ögonen för mig istället.

Därför jobbar jag vidare med mitt manus "Ängeln på bänken" och är nu uppe i 50 sidor! :)

Nu funderar jag på att lägga upp det nya manuset på kapitel1, trots att de inte har något Bok-SM i år, men jag kanske får lite nyttiga kommentarer? Jag får se hur jag gör. Jag kanske bara lägger upp de första kapitlen så de får en liten "appetizer" av min blivande succé ...

Humble is my middle name.

18 223 ord totalt i mitt manus, och sidan 47 är strax klar. Känns bra. Har hunnit skriva lite idag, men inte så mycket som jag tänkte mig först. Nåja, dagen har varit lugn, avkopplande och skön. Niiice!

Imorgon ska jag åka och ha en avslutande lunch med min handledare för praktiken. Bra, men ändå trist för jag trivs så bra där och det är osäkert om jag kan komma tillbaka dit i höst (orkar inte förklara varför nu, tar det imorgon ;)). Nu ska jag sova. God natt!

Jo jag ska faktiskt ta och skriva för nöjes skull! Jag ska äntligen få skriva lite på mina manus nu när de sista uppgifterna för terminen är inlämnade (idag) och gissa hur bra det känns på en skala! Alldeles underbart kan jag säga! :)

Men hur var det man gjorde nu igen ... ?

Då har man inte mycket att sätta emot. Just nu svettas jag över två uppgifter som jag måste bli klar med till på måndag och jag har knappt börjat med dem! Ena är en gruppuppgift och den andra en enskild, och det går bara inte att förmå mig att göra dem. Jag har för mycket annat att tänka på i mitt privatliv som stör tankarna och flyttar fokus från det jag borde göra till saker jag gör för att slippa ta itu med mina skrivuppgifter.

Att jag sedan har skrivtorka på det rent författarmässiga planet, det är en annan femma. Har inte skrivit någonting på varken deckaren eller den andra boken på över en vecka. Men jag sitter ofta oh klurar på personer och intriger i speciellt deckaren. Min andra bok den bara flyter på av sig själv när jag sitter och skriver konstigt nog. Jag vet hur den ska sluta och har några lösa trådar på vägen fram dit som ska knytas ihop. När jag sitter framför datorn så kommer texten bara av sig själv. Det är verkligen en självskrivande bok och det är en skithäftig upplevelse. När jag sätter mig med den så vet jag inte vad som kommer att hända, utan händelserna bara kommer och det blir så bra. :)

Värre är det med deckaren, där krävs lite mer planering för att få allt att gå ihop. Just nu skissar jag mycket på de olika karaktärerna och funderar på mitt nästa drag i storyn. Vad ska komma nu? Ska de förhöra den personen först, eller den? Ja, ni förstår.

Att det dessutom är varmt och skönt ute bidrar ju till att man inte vill sitta inne vid datorn...

Vilket kommer först till mig? Inte tusan är det inspiration i alla fall... Åh suck!!

Jag tycker det är så roligt med namn och samlar på mig när jag hör namn som jag tänker att: "Det där namnet skulle vara perfekt att ha till en av karaktärerna i boken". Igår satt jag med på en lektion enbart som åhörare/åskådare, och helt plötsligt kom två namn bara flygande till mig genom luften. Det var bara at gripa dem i flykten och skriva ner dem.

Nu ska vi bara se vilka som ska få namnen. :)

Jag har skrivit det förr i inlägg här på bloggen, men det kan inte betonas nog hur underbart roligt det är när man har ett skrivflyt som gör att fingrarna dansar fram över tangenterna. Idag har jag skrivit flera sidor och kom upp i om det var 41 eller 42 sidor. Kul när det går framåt. Nu ligger mannuset på en annan dator så jag kan inte kolla hur många ord det är (maken ockuperar den datorn där han jobbar med vår nya hemsida).

Jag har aldrig riktigt förstått syftet med ett synops tidigare när jag skrivit. Jag skrev ner allt på papper som jag behövde komma ihåg, och för övrigt bläddrade jag tillbaka i manuset om jag behövde dubbelkolla något. Jag tyckte det var jättebra.

Tills nu. Nu har jag blivit upplyst och frälst. Halleluja. Jag har faktiskt fattat vad som är bra med ett synops, för nu blev allt så tydligt. Jag håller på att skriva synopset nu, och även en lista över mina karaktärer för att hålla reda på dem ordentligt. Det här gäller min deckare. Mitt andra manus "Ängeln på bänken" har jag inget synops till. Än. Jag har egentligen bara två huvudkaraktärer och någon bifigur, men än så länge tycker jag att jag håller bra koll på dem. Men kanske jag borde träna mig att ha ett synops även på det manuset ...

Ba'f'att liksom!

Jag tycker det är så häftigt att skriva och helt plötsligt dyker personer eller händelser upp som jag inte räknat med. I mitt manus "Ängeln" så dök det bara upp en person idag som jag inser kommer att få stor betydelse längre fram. Helt plötsligt klev han bara in på scenen och tog en massa plats och jag fattade att han är här för att stanna och att han är jätteviktig för båda mina huvudkaraktärer. Jag skrev även en scen idag som bara hoppade ner i manuset, och som jag fattade att den kommer också att få betydelse för min huvudperson. Det var inget jag räknade med när jag började skriva idag, men den bara kom och när jag skrev den så var den så självklar.

Visst är det häftigt?! Ni som skriver vet vad jag babblar om. :)

Unnade mig faktiskt att skriva lite på mitt manus eftersom jag är så sjukt less på uppgifterna som jag måste göra. Har skrivit dryga 4 sidor! Nu ligger manuset på en annan dator så jag kan inte kolla hur många ord det renderade (maken ockuperar den datorn...). Men det kändes så härligt att bara få skriva, skriva, skriva och att orden bara flöt under den tid jag hann skriva innan dagis hägrade.

Vad glad man blir av sådana dagar. Man pratar om att man har en good/bad hairday osv, men jag har haft en bra skrivdag.

Jag är så sugen på att få fortsätta skriva, har massor av nya idéer på hur jag fortsätter i båda mina manus. Men hinner man det?! Nej, nu ska det skrivas uppgifter till skolan och dessutom måste jag planera lektioner jag ska hålla. Suck... Vill bara sitta och skriva för fullt nu. VILL!!