Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om den för*****ade kirskålen som håller på att ta över min trädgård. Idag rensade vi i pallkragarna där det ska vara jordgubbar och se vad vi hittade!!

Jaha, och varför har jag ett förkläde på mig när jag ska äta lunch kan man undra? Svaret kommer här:

Tomatsås ja. Som man kanske ser så har jag en vit tröja på mig, och jag har en magisk förmåga att spilla på mig om jag har vita kläder, så jag tänkte att jag skulle förekomma genom att ta på mig lämplig klädsel.

Åh vad jag älskar när sommaren är på gång. Jag älskar sommaren överhuvudtaget. Mycket! Dottern frågade imorse på väg till tunnelbanan "Varför älskar människorna sommaren så mycket?" Jag började att lägga ut texten om att vi gillar värme, mindre kläder, vara utomhus, grönska osv, men sedan på vägen hem efter att ha lämnat sonen på dagis kom samma tanke över mig igen. Varför älskar jag sommaren så mycket? Svaret fick jag genom att se mig omkring och känna solens värme på min hud. För just försommaren är den mest underbara tiden på året som får mig att bli så glad och lycklig. Det är lite samma känsla som när man går hem från jobbet på fredags eftermiddagen och vet att man har hela helgen framför sig. På försommaren vet man att hela sommaren är kvar. Dessutom är det så vackert med den spirande grönskan som övergår i blommande hägg, liljekonvalj och syrén som doftar så ljuvligt och somrigt. Då mår jag så himla bra.

Att få tvätta undan vinterkläderna och ställa undan vinterskorna är väl också alldeles underbart. DÅ är det sommar! Nu ska jag ut och hänga tvätt; vinterjackor och halsdukar!

Nu är jag åter i civilisationen efter en helg i Jämtlands urskogar. Där var det snö, ösregn och kallt. Utom på lördagen då det var strålande sol och dryga 20 grader helt plötsligt! Ur led är vädret!!

Syrran och jag fick en hel del gjort i farsgubbens hus där vi röjde ut källaren på en massa gammalt skit. Skönt att äntligen hinna med det.

Men viktigaste anledningen till att vi åkte upp var förstås att hälsa på farsgubben himself. Han är inte kry alls! Han har magrat så otroligt, han är blek, ingen matlust och totalt kraftlös. Han väntar på operation av sin hjärtklaff, och hur länge det dröjer innan han får den gjord vete gudarna. Vi får hoppas det blir snart, för det var inte kul att se honom så här risig. Usch! Det kändes som om det var sista gången man såg honom i livet... Vi får se...

Så här trött blir man efter tt ha kört 25 mil... Zzz... nu är det gubben som kör och jag "finåker". :D

Strax kommer gubben hem och då ska vi bara invänta dottern innan vi kan packa ihop det sista och åka iväg till norr. Skönt att få ett brejk från allt tjafs, och att få träffa farsgubben. Framför allt kul för barnen som inte har sett honom på ett tag nu.

Vi ska åka till Orsa först och sova över hos en kusin till gubben. Skönt att slippa åka hela vägen, det är ändå 45 mil upp till Bryngelhögen som det heter där farsan har sitt föräldrahem och där vi ska bo. Farsgubben själv bor i Sveg i en lägenhet numera. Det blir för jobbigt för honom att bo i hus med allt vad det innebär med snöskottning, bära ved och sådant, så det här är mycket bättre. Dessutom har han nära till allt i Sveg, något han inte har i den gudsförgätna hålan Bryngelhögen där närmsta affär ligger flera mil bort.

Så nu ska jag gå och hämta lilleman på dagis innan vi väntar in alla och beger oss. Vi kommer åter på söndag kväll så jag har en bloggpaus (ofrivillig eftersom det inte finns internet heller!!) nu på ett par dagar.

Vi ses på söndag.
Kram och sköt om er mina fina bloggläsare!

Herregud, när ska allt elände ta slut? Pallar inte mer snart. Först skiten med min mamma, nu är pappa försämrad i sitt hjärta och är riktigt krasslig. Vi har beslutat att åka dit över långhelgen för att hälsa på. Han bor ju ändå en bra bit ifrån (norra Härjedalen, på gränsen mot Jämtland) och man vet ju inte när det är dags så att säga. Nu måste vi passa på. Visst, han kan repa sig och leva några år till, men han kan lika gärna dö just i detta nu. Ingen vet. Därför är det lika bra att åka till honom.

Som om det inte vore nog, så ska en annan person hålla på och jävlas med mig också. Bara för att! Inte tänka på mig eller på en annan person som berörs, utan bara tänka på sig själv och hur synd det är om honom (ja det är en han). F*n i h*lvete vad jag hatar egoister som inte kan vara flexibla och tänka på någon annan än sig själv för en gångs skull. Saker och ting kan ändras snabbt som jag inte kan påverka och då kan det bli struligt. Men har man bara viljan att lösa situationen så kan det gå bra för alla, men är man osmidig och ovillig då blir det konflikter. Som nu.

Update: saker och ting har löst sig nu. Tack och lov för det! :)

JAG BLIR GALEN!!! Fast inte just nu... ;)

Igår skrev jag ett inlägg här i bloggen om mina tankar och känslor lite allmänt inför den senaste händelsen i mitt liv. Jag skrev också ett brev till berörd person och berättade rakt på sak om mina tankar och känslor kring vad som hänt och hur personens klumpiga agerande påverkat mig och min familj på ett synnerligen negativt sätt. Särskilt min älskade dotter har tagit illa vid sig och det meddelade jag personen i fråga. Brevet postade jag igår, så vi får väl se om det över huvud taget blir läst eller inte. Om personen i fråga vågar ta itu med det jag skrivit ...

Nåja. Idag lämnar jag den här otäcka händelsen bakom mig och ser framåt. Jag har bara ett liv och det är jag väldigt rädd om. För ett år sedan var jag sjuk i en lungsjukdom som jag ännu inte är friskförklarad från (blir det i höst förhoppningsvis), och efter det kände jag att jag måste leva mer i nuet och leva för framtiden, inte i det förflutna. Man blir inte gladare av att älta gammal skit, det blir bara gift i ens ådror till slut och så vill jag inte leva. Jag vill vara här och nu och det tänker jag fortsätta med!

Framtiden är här och nu!

Du ska inte tro att du knäckt mig, din lömska orm i paradiset. Du har sårat mig, ja, men jag reser mig och går vidare, så som jag alltid gjort ända sedan barndomen. Jag plåstrar om min sargade själ och reser mig på nio igen för att gå vidare i livet. Jag trodde i min enfald att du hade ändrat dig och blivit klokare, men så var det tydligen inte. Jag vet inte vad det är som utlöste det här senaste dödshugget, men det var spiken i kistan som slogs i för min del. Nu gick du över alla gränser och nu får det vara nog. När du blandar in min familj i din snedvridna, elaka, sarkastiska värld, då får det räcka.

Hoppas du känner dig nöjd med dig själv nu, nu när du förlorat kontakten med oss alla. Sitt för all del där för dig själv i din ensamhet. Då inser du kanske till slut vad du förlorat. Men nu är det för sent. Nu räcker det. Du har gjort ditt val, och det var kanske inte så bra det du gjorde, eller vad säger du?! Du trodde att du skulle kunna bryta ner mig till molekyler, men se där gick du bet. Jag är starkare än du anar. Du hade nog inte räknat med att jag skulle bita ifrån som jag gjorde, men som sagt, går du över gränsen då hugger jag tillbaka. INGEN ger sig ostraffat på min familj.

Jag har min familj och den är jag så oerhört tacksam för. Min glädje över mina barn, min man, min syster och mina systersöner kan du aldrig ta ifrån mig. ALDRIG! Du har gjort dina försök att så split, men inte lyckats. Vi är starkare än så, och du kan inte knäcka oss. ALDRIG!

Jag kommer att gå vidare i livet med högburet huvud, för jag vet att jag är värd så mycket mer än vad du försökt inbilla mig genom åren. Jag har nu klippt mina band med dig, och vet du, det känns så jävla skönt att ha gjort det till slut. Nu kan jag äntligen tillåta mig vara jag! JAG!! Jag har mina brister och fel, men jag är i alla fall JAG och det kan du inte ta ifrån mig heller. Nu ska jag ta tillvara på livet och njuta fullt ut av allt det har att erbjuda. Energitjuvar göre sig icke längre besvär i mitt liv, därför exkluderar jag dig och reducerar dig till en liten spillra längst ner i mitt livs källarvrår där jag inte längre går på besök. Du är numera någon som inte längre betyder något för mig.

Jag kommer att klara mig jättebra utan dig, bättre än jag någonsin gjort och för det är jag så glad! Framtiden är MIN och den kan du inte längre påverka eller ta ifrån mig.

Igår hann vi med att gå på loppis och köpa en cykel till sonen (ska ta foto på den senare), en massa pussel till honom och lite böcker till oss vuxna. Loppis är så himla roligt att gå på för man hittar alltid en massa kul. Sedan var vi på en loppis till och där hittade dottern lite "nygamla" kläder. :)

Jag hann till och med skriva lite grann på min deckare. Inte så jättemycket, men ett par sidor tror jag bestämt att jag hann med.

Nu ska jag passa på att röja köket och sätta igång en tvätt innan dottern och jag ska åka till Farsta C för att shoppa lite.

På återseende.

Lördagar är "min" morgon, dvs det är min tur att kliva upp och ta hand om sonen när han vaknat. Gäääsp. Han brukar vakna runt 7 så det är ändå helt OK. Fast det är klart att visst hade man velat sova ännu längre om man hade kunnat... ;) Sitter i nya soffan med min kaffekopp på bordet framför mig och datorn i knät. Sonen sitter bredvid och kollar på filmsnuttar på youtube. Han gillar att kolla på tåg och på youtube finns hur mycket filmer som helst med tåg. Då får han sitt lystmäte tillfredställt och jag kan passa på att sitta och skriva lite vid sidan om.

En dag kan börja sämre än så här. ;)

Tänker inte skriva något idag... en riktig skitdag och jag mår pissigt!! Vill bara vara som en trollkarl och trolla bort allt det onda.

Efter en massa ryggbrytande lyft så är soffan äntligen på plats i vardagsrummet. Vad skönt att få sitta i en ordentlig soffa!!

Igår hann vi i alla fall röja ur bokhyllan och sätta ut den på blocket. Hoppas någon hämtar den snabbt så vi slipper demontera den och ställa i garaget, för där finns ingen plats. Soffan tar upp all ledig plats där nu. :)

Osten hittade jag i brödlådan imorse. :) Någon som är disträ kanhända?

Såja, nu är årets deklaration klar. Skönt. Med ett sms kan man numera deklarera och det känns så enkelt och modernt. Men håll med om att det var en lite speciell känsla att gå till skatteverket för att lämna in deklarationen i urnan. Lite av en folkvandring och därmed en tradition och en viss ritual som hörde till. Man skulle gå fram till urnan och sedan läsa igenom deklarationen en sista gång innan man med lätt ångest (har jag kommit ihåg att skriva under...) lade ner den i lådan. Efter det brukade jag och min exman gå till ett fik och fika gott på ett café nära skatteskrapan vid Medborgarplatsen där det låg tidigare.

Nu är det där borta mer eller mindre. Numera deklarerar man via internet eller sms. Jag skickar sms. Så jag får väl fika hemma istället. ;)

Shit vilken grej vi upplevde nyss som nästan skrämde skiten ut mig! Jag satt ocvh sövde sonen och plötsligt hörde jag en smäll utanför som var öronbedövande. Vi har ju Nynäsvägen som går 100 m från huset, så jag trodde först att det var typ en tankbil som krockat och exploderat, men sen såg jag en blixt och en ny smäll hördes direkt så då fattade jag att det var åska! Rakt ovanför var den också, så maken och vår inneboende sprang runt och drog ur kontakter och sånt. Det kom verkligen från ingenstans, och försvann snabbt. Om man ser ut genom fönstret nu så skulle man aldrig kunna tro att det nyss varit ett åskväder här, för himlen är vackert skär och små tussiga moln syns.

Ur led är vädret...

för bad update. Helgen har spenderats i Västerås hos syrran med familj och jag kommer att lägga upp bilder därifrån vad det lider. ;) Idag har jag varit på Lärarhögskolan hela dagen och så var det kör på kvällen så jag har inte orkat skriva något idag heller.

Nu ska jag gå och sova. God natt på er kära läsare.

Ojojoj... vilket program detta är egentligen. Riktiga stolpskott samsas med riktigt duktiga människor. Ibland skäms man å personernas vägnar, och ibland  går det rysningar efter ryggraden för att de har en sådan utstrålning och är så galet duktiga. Men det är verkligen inte många som är värda att vinna, men ser nästan direkt vem som har chans att vinna.

Det här är ju min favvo all time. ;)))

Satt i den knarriga rottingfåtöljen igår eftersom soffan var ockuperad av maken, dottern och två laptops, och bara längtade ihjäl mig efter nya soffan som ska komma om en vecka!! Vad det ska bli SKÖNT att kunna vräka ut sig och inte sitta uppradade som i en sardinburk.

Kan inte den här vecka gå jättefort?! Please...

Jag vet att jag inte har uppdaterat bloggen på 2 dagar nu, men igår hade vi besök från makens bror + flickvän och då kanske man inte har lust att blogga. ;)

Idag var jag på klasskonsert med dotterns klass. Som jag sagt tidigare så går hon i en musikskola där alla elever ska spela minst ett instrument, och dottern spelar piano. När de har klasskonsert så spelar de inte individuellt utan spelar minst 2 elever tillsammans, gärna olika instrument ihop. Dottern spelade med en violinist och de är så grymt duktiga! Jag spelade in hennes framträdande, men jag är för trött för att lägga över den på youtube nu. Det får bli imorgon. :)