Har ingen fantasi nog för att komma på något nytt inlägg på bloggen, så då låter jag det vara.

Fick förresten min morsdagspresent från dottern idag och det var ett par superfina örhängen och ett jättevackert halsband! ♥ Ska fota imorgon, för nu orkar jag inte.

På återhörande imorgon.

Håller på och lägger in lite annonser på blocket.se och säljer bort lite barnsaker, till exempel spjälsängen och en bilbarnstol. Så härligt att bli av med prylar och dessutom få in några kronor. Det behövs för mig som fattig student. Fick bara drygt 5000 från CSN den här månaden, så det blir kämpigt att leva fram till lönen kommer i juni. Inte för att jag kommer att få så mycket då heller förstås ...

Hatar att inte ha tillräckligt med pengar. ;)

Morsdagspresenten från maken var en barnfri middag på lokala restaurangen. Det är verkligen något jag uppskattar så jag blev så glad för det. Att få äta och prata med maken i lugn och ro utan barnen som stör, det är vardagslyx!

Gott härligt rosévin i kvällssolen ...

Kalvschnitzel i Marsalasås och den ljuvligaste potatisgratäng man kan föreställa sig!

Tiramisù och cappuccino till efterrätt.

Livet kan vara rätt trevligt då och då. ;)

Jag sitter på ett skenande expresståg som är på väg in i en betongvägg i rasande fart och jag vet inte hur jag ska stoppa det för att inte krascha. Jag är stressad som tusan, har hjärtklappning, hög puls, sover dåligt, mår dåligt, ingen kraft, ingen initiativförmåga, bryr mig inte om något, är likgiltig, gråter utan anledning ... Kort sagt; jag är på väg att rasa. Livet rusar på i 180 och jag kan inte hitta bromsen! Väggen kommer närmare och närmare och paniken börjar infinna sig. Till slut känner jag att det är för mycket även för mig. Jag är i vanliga fall en stark person som har klarat många kriser i mitt liv som skulle ha fått många andra att bli knäckta. Men även jag har en gräns, och nu är den gränsen nådd. Nu har det blivit för mycket för mig, jag orkar inte mer.

Jag beklagade mig lite på facebook igår, och mina underbara, fantastiska vänner kom med de mest fantastiska råd och stöttningar till mig. Bara det gjorde mig starkare. Några råd tog jag till mig direkt, och det var att rensa i min almanacka och fundera ut vad som är viktigast för mig. Just nu håller jag på att knäckas av studierna och då blir familjen lidande förstås. Därför gör jag en omprioritering och sätter familjen framför studierna. Det borde vara ett självklart val, men "fru duktig" vill ju gärna att studierna ska gå så bra som möjligt och att jag ska få bra betyg. Dumt! Oerhört dumt. Bryr sig en framtida arbetsgivare om ifall jag hade betyg E eller betyg A på en kurs? Troligtvis inte. De ser väl bara till om jag har min rättmätiga examen, inte de enstaka betygen. Varför håller jag på att jaga bra betyg då? Duktighetssyndromet flåsar mig i nacken och Luther sitter på axeln och hummar om jag känner att jag ska bara försöka klara godkänt och inte mer, så jag känner att jag måste prestera mer än nödvändigt.

Nu är det slut med det. Nu har jag stökat om lite i mitt liv de närmsta dagarna, och ska göra lite nödvändiga förändringar för att över huvud taget orka med mitt liv och framför allt mig själv. Har hållit på och rensat ogräs hela dagen idag och det var jättebra terapi. Jag fick så bra tid över till att fundera och komma fram till vissa beslut och nu känns det mycket bättre. Även om jag har en bra bit kvar ...

Idag sken solen, både på himlen och i mitt inre.

För 11 timmar och 12 minuter sedan lade jag in ett inlägg om mitt morsdagsfirande på morgonen. Nu när jag loggade in hade det ännu inte kommit ut på bloggen...? Över 11 timmar senare??? Nog för att det kan vara segt ibland, men drygt 11 timmar? Jisses! Nu lär det ju komma i alla fall när jag lägger in ett inlägg till.

Egentligen är det ganska fånigt med Mors Dag. Man borde väl uppskatta sin mor varje dag istället för bara en dag om året?! Fast visst är det trevligt ändå att bli uppvaktad med frukost på sängen, tårta, blommor och en teckning från lilleman (dottern är hos sin pappa nu och vad jag får av henne får jag se senare ... hon sade igår att hon hade gjort något till mig ... :)) Trevligt! Det där med frukost på sängen kan jag vänja mig vid ...

Nu är det fint väder och vi var en sväng på Plantagen sent igår kväll, så nu ska jag ut och plasta in trädgårdslandet och plantera lite blommor i blomlådorna! På återseende.

Vi har letat soffbord nu ett tag, och idag åkte vi till Chilli (Guuud vad mycket fint de har där!!) för att kolla om de hade något snyggt bord då. Minsann, där fanns det! Inte så dyrt heller och snyggt! Tyvärr är det några veckors leveranstid på det så vi får vackert vänta lite. Hon i kassan sade att det var väldigt populärt, därför var väntetiden lite längre. Men visst är det fint? Ett fint ljusarrangemang på det där bordet och det är klart. :)

Men snälla nån, vart tog sommaren vägen?! Det regnar just nu ... blåser ... kallt ... Usch! Tur man kan sitta inne då och plugga lite. Kanske skriva en och annan rad om jag hinner innan maken och sonen kommer hem. De är på nån grävmaskinsexpo så att sonen (eller var det maken?) ska få leka lite med riktiga grävmaskiner ... *gääääääsp* Av någon outgrundlig anledning så har jag ingen lust att följa med. Jag sitter här och drömmer om sommaren istället ...

Redigering är så himla dödstråkigt, därför gör jag det i små portioner för att inte avlida när hela manuset är klart. Nu har jag skrivit de första 50 sidorna och då tar jag och börjar redigera dem för att lämna dem åt sidan ett tag till. Sedan kommer jag förstås att hinna redigera dem flera varv till innan jag är klar, men det är en annan femma.

Är skittrött... steg upp 05.10 idag eftersom jag skulle jobba på mitt gamla jobb på St Göran. Kul att vara där igen, och roligt att träffa alla gamla arbetskamrater igen. :) Men nu är jag galet trött och vill bara sova. Men inte. Nu ska vi åka till IKEA en sväng för att kolla nytt soffbord och så blir det väl lite annat småkrafs som slinker ner i påsen utan att man har en aning om hur det gick till. ;)

Borde mäta ut hur stort bordet ska vara, men jag måste bara få blunda en minut ... bara en minu ... zzzzzzzzzzz ....

Är hemma nu efter kvällens härliga sång på Historiska museet. Sången gick fantastiskt bra, men det enda minuset var att vi inte kunde se kungaparet särskilt bra.

Ikväll ska kören sjunga på Historiska museet som har en invigning av en ny utställning. Kungaparet kommer att vara där så det blir ju lite speciellt att få sjunga för dem. :) Utställningen har officiell invigning på fredag för allmänheten, så det här är för speciellt inbjudna gäster.

Det här är sången vi ska sjunga: (jisses så jag har övat min sopranstämma idag)

Begåvade Marie Fredriksson och henns underbara låt Tro.

Förra året hade ju www.kapitel1.se en tävling som de ödmjukt nog kallade Bok-SM, där man kunde vinna ett kontrakt hos dem. Jag lade upp min historiska roman (à 378 sidor i word), men fick märkligt nog inte kontraktet. De måste ha missat mitt manus ... Men även om jag inte fick min bok utgiven via dem så fick jag en massa bra och nyttiga kommentarer från andra medlemmar på kapitel1 som läste och granskade. Det var jättebra. Sedan skickade jag ju mitt manus till en lektör och fick lite att jobba med efteråt. ;) Men som hon sade så tyckte hon att ett så pass omfattande manus borde jag vänta med att försöka få ut, för förlagen backar lite när de ser en så tjock lunta från en "nybörjare". Hon tyckte det var bättre att jag skickade en novellsamling eller ett manus som inte är så tjockt så förlagen får upp ögonen för mig istället.

Därför jobbar jag vidare med mitt manus "Ängeln på bänken" och är nu uppe i 50 sidor! :)

Nu funderar jag på att lägga upp det nya manuset på kapitel1, trots att de inte har något Bok-SM i år, men jag kanske får lite nyttiga kommentarer? Jag får se hur jag gör. Jag kanske bara lägger upp de första kapitlen så de får en liten "appetizer" av min blivande succé ...

Humble is my middle name.

Vi var så himla efterrättsugna så vi tog fram lite glass, jag gjorde en snabb hallonsås och rev lite mörk choklad över. Mmm... gissa hur gott det här var på en skala då! Jammi!

Var det någon som sade LCHF?? Tjaa ... det var ju grädd-glass ... hallonen är ju lchf, och lite riven mörk choklad är också lchf... så javisst! ;D

Hittade en kul utmaning i Lilla O´s blogg som jag kände att jag sent omsider måste testa på. Nu är de på bokstaven Z ... Jag hänkar på.

På zoo finns en massa djur och jag vill att du berättar om en bok där djur spelar en viktig roll.

"Alice i Underlandet" har ju som bekant några djur som huvudkaraktärer. Den vita kaninen och katten med det stora flinet (himmel jag kommer inte ihåg vad de hette) är ju några.

 

Anders Zorn är en känd konstnär. Har du läst någon bok där han eller någon annan konstnär figurerar?

Jag har mig veterligen inte läst något om Anders Zorn, men däremot "Flicka med pärlörhänge" som handlar om 1600-tals målaren Johannes Vermeer.

 

Zen, att vara närvarande just här och nu, är rätt inne trots att ideérna inom zenbuddismen knappast är nya, zen-coaching, mindfullness, meditation, yoga och en massa annat är i ropet. Vilken bok tycker du handlar om zen?

Oops, måste passa på den. Ingen aning.

 

Författare på Z finns det några stycken. Vem är din z-favorit?

Kommer inte på någon annan än Zadie Smith (om man nu får använda sig av Z i förnamnet), vars bok "Vita tänder" jag läser just nu.

Herregud, har folk inget viktigare att göra än bry sig om huruvida kronprinsessan ska ledas till altaret av sin far eller inte. Det skrias högt om att det är en förlegad stenålderssyn som kommer fram, då kvinnan var en mans "ägodel" som lämnades över från faderns ansvar till makens. Tack och lov lever vi inte på stenåldern nu, men man skulle nästan kunna tro det med den trångsynthet som råder för tillfället. Victoria är ingen mans ägodel, hon är en stark, fri kvinna med egen vilja. Hon har själv gjort det här valet, inte hennes far.

Sedan tjuts det om att vi ska bevara vår svenska tradition och inte anamma den amerikanska. Ja just det. Men hallå, hur svensk är Halloween?  Och den trinda, rödklädda jultomten som vi känner honom ... är han svensk? Nej just det. Ska vi ta bort det också? Om man nu ska hålla på det här med traditioner, så ska hon ju vara oskuld om hon bär vit klänning. Tror någon att hon är det? Nä, förmodligen inte. Men är det någon som skriker om det? Nej, om det är det tyst.

Jisses. Låt henne få göra som hon vill på sin stora dag.

Använd er energi till viktigare saker i livet än kronprinsessans bröllop! Lägg den energin på att bekämpa kvinnomisshandel eller barnporr istället!!

Häromdagen var vi i lekparken med lille sonen, och jag höll på att springa därifrån i rena förskräckelsen när jag såg hur allt var - bokstavligen - nerlusat av gröna, äckliga bladlöss! De var verkligen överallt. Utom i träden. De satt på grindstolpar, gungfästen ... överallt i hela lekparken. Uuuusch, det kändes lagom roligt att vara där så vi avslutade leken rätt snabbt och gick hem med känslan av att det kröp överallt.

Ja ni ser ju själva hur det såg ut...!

Maken berättade att det är en invasion från öst av dessa äckliga kryp, och jag hittade artikeln i DN som jag generöst delar med mig av, att läsa och förfäras av.

18 223 ord totalt i mitt manus, och sidan 47 är strax klar. Känns bra. Har hunnit skriva lite idag, men inte så mycket som jag tänkte mig först. Nåja, dagen har varit lugn, avkopplande och skön. Niiice!

Imorgon ska jag åka och ha en avslutande lunch med min handledare för praktiken. Bra, men ändå trist för jag trivs så bra där och det är osäkert om jag kan komma tillbaka dit i höst (orkar inte förklara varför nu, tar det imorgon ;)). Nu ska jag sova. God natt!

Fick en fotoutmaning från Tryingtofollowmydreams blogg där man ska lägga upp den tionde bilden i bildarkivet.

Här är min tionde bild: en fantastiskt god äppelkaka med spanskt ursprungsrecept (?).

 

Jag ska skicka vidare utmaningen till andra också. Då skickar jag till:

Juniphé

Tina

Elin

Kaiza

 

Idag satt jag och pillade lite med något jag inte hunnit göra på länge; smycken! Härligt. Här är resultaten.

Jag stannar upp.
Drar ner luften i mina lungor
djupt, djupt ner.
Känner hur luften renar mitt blod
och min själ.
Försommarens friska doft
efter ett regn;
våt jord, blommor och
nyklippt gräs.
Allt detta drar jag ner i lungorna
och njuter.
Av att andas.
Att finnas till.
Att vara jag.
Att bara vara...

Jo jag ska faktiskt ta och skriva för nöjes skull! Jag ska äntligen få skriva lite på mina manus nu när de sista uppgifterna för terminen är inlämnade (idag) och gissa hur bra det känns på en skala! Alldeles underbart kan jag säga! :)

Men hur var det man gjorde nu igen ... ?

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om den för*****ade kirskålen som håller på att ta över min trädgård. Idag rensade vi i pallkragarna där det ska vara jordgubbar och se vad vi hittade!!

Jaha, och varför har jag ett förkläde på mig när jag ska äta lunch kan man undra? Svaret kommer här:

Tomatsås ja. Som man kanske ser så har jag en vit tröja på mig, och jag har en magisk förmåga att spilla på mig om jag har vita kläder, så jag tänkte att jag skulle förekomma genom att ta på mig lämplig klädsel.

Hittade den här listan på en annan blogg och som den listälskare jag är så måste jag ju förstås göra en egen.

Som läsare är jag: Nyfiken. Jag älskar att läsa även om tiden sällan räcker till för det jag vill. Jag kan dessutom läsa flera olika böcker parallellt utan problem.

Som bloggare är jag: Väldigt upp och ner. Ibland är jag jätteless på bloggen och skriver ingenting, men nu tycker jag det är roligt och försöker få till åtminstone ett par inlägg per dag.

Senast lästa bok: Midvinterblod av Mons Kallentoft. Har hört så mycket om honom så det var dags att läsa något av honom och bilda sig en egen uppfattning.

Senast påbörjade bok: Har just börjat läsa Vita tänder av Zadie Smith.

Senast köpta bok/böcker: Köpte lite böcker på en loppis vi var på för ett par veckor sedan, bland annat just Zadie Smiths bok.

Favoritdeckarförfattare: Jag har väl egentligen aldrig varit någon som gillar deckare sådär överdrivet. Förut var det mest så att jag läste deckare på sommaren, det hörde till. Nu har jag dock börjat uppskatta genren, men jag har läst lite för lite för att kunna säga att jag har en favoritförfattare. Dock gillade jag Peter James bok Levande begravd. Hu! Så får jag väl erkänna att jag läst de flesta böckerna av Camilla Läckberg ...

Jag läser allt av: Hm... ingen särskild vad jag kan komma på. Jag läser det mesta som kommer i min väg.

Jag läser helst inte (genre/författare): Jag är inte så kräsen egentligen, men böcker om krig är väl kanske inte direkt något jag springer benen av mig för att köpa ...

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Just nu är det kurslitteratur som jag (motvilligt) letar efter. Men om jag frivilligt går till fackhyllorna så är det böcker om bakning/matlagning eller trädgårdar jag kikar i.

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska. De två sista böckerna om Harry Potter läste jag på engelska. Inte så svårt kan man tycka, men eftersom många ord är påhittade blir det svårare än man tror. Läser alldeles för sällan engelska böcker. Borde hålla min engelska mer levande så jag får väl ta tag i det i sommar kanske ...

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Snabba cash av Jens Lapidus

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Den förlorade symbolen av Dan Brown. Han skriver oerhört fängslande, men hans slut är alltid ett riktigt antiklimax. Är nyfiken på om den här boken är likadan ... Även Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist är jag lite nyfiken på.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Böcker av August Strindberg, eller någon annan klassisk författare.

Egentligen skulle dottern och jag ha gått på bio igår, men eftersom jag blev sjuk så blev det inget av det. Istället hyrde vi en film: 2012. Vi har ju hört lite olika om den, någon säger att den är bra, någon att den är dålig, så det var dags att bilda sig en egen uppfattning om den. Jag gillar ju katastroffilmer så den här skulle nog bli bra.

Men hej vad jag bedrog mig!

*Häftiga specialeffekter: Oh ja! Massor och otroligt överdrivet.
*Amerikanska klichéer: Too much!
*En missförstådd och misstrodd amerikan som räddar världen: Ungefär så ja.
*Saker som händer i sista sekunden: Hela tiden.
*En massa "problem" som gör att det blir "spännande": Gäääsp... jadå. Irriterande ofta.
*Snyftscener: Njaaaa...
*Happy ending à la Hollywood: JEPP

Betyg: 1 av 5. Usch vilken jobbig film. 2,5 timme med amerikanska klyschor och specialeffektier in absurdum, det blir för mycket till slut. Dessutom när de alltid lyckas undvika fallande lavastenar, alltid kommer undan jättesprickorna i sista sekunden, lyckas flyga ett stort flygplan och så vidare, nä då blir det för ointressant. Den dög att sitta och glo på en lördagkväll i brist på annat, men underhållningsvärde: nej.

Alla som har barn vet att de mest fantastiska kommentarer kan hoppa ur munnen på dem. Här samlar jag ihop några saker han kläckt ur sig sista tiden.

1) Vi åker bil genom Härjedalen och ser en fin kyrka efter vägen.

Pappa: Visst är det en fin kyrka?
Isak: Ja, men man måste måla den.
Pappa: Måla den?
Isak: Ja. Grå.
Pappa: GRÅ?
Isak: Ja den blir fin då.

Häpp! Ja vad säga...?


2) Fortfarande samma resa i Härjedalen och pappa och Isak diskuterar regn.

Isak: Jag får blåsor i munnen av regn.
Pappa: Vad säger du? Får du blåsor i munnen?
Isak: Ja, de gör ont. (han har nyligen haft förkylningsblåsor i munnen så han vet att det gör ont)
Pappa: Ja de gör ont. Men hur ska man göra för att de inte ska göra ont då?
Isak: Man dricker vatten...

Japp. Min son ska bli läkare, det hörs!


3) Utspelades alldeles nyss när vi satt och drack kaffe. Isak lekte med en liten gummiödla som åt låtsasmat.

Isak: Han äter soppa, och den soppan hamnar i svansen.
Pappa: *asgarvar liksom vi andra* Hrrm.. Jaha. Men om han äter köttbullar då, var hamnar de? I svansen de med?
Isak: *Ser på pappa som om han vore jordens störste idiot och anlägger en ton som om han pratar med en som inte fattar någonting* Nej, de hamnar i magen!

Men nu är det jag som har blivit sjuk, inte någon av kidsen som omväxling. Fick ont i halsen och feber igår eftermiddag och mådde väldigt risigt. Natten var orolig och nu sitter jag här och tycker så oändligt synd om mig själv för att jag är sjuk och för att jag MÅSTE bli klar med två skoluppgifter idag! HJÄLP!!

De har så mycket fint på Kappahl så jag blir alldeles superarg varje gång jag går in där för att jag inte har råd att köpa allt. ;) Jag menar, är inte det här snygga kläder så säg?!

Den här tavlan hittade jag på en liten ICA-butik i Rätan (södra Jämtland) och den är så underbar. Den finns strax innanför entrén och under tavlan står även en soffa så folk verkligen kan vänta "tills brådskan har gått över".

Särskilt när man har rabarber från egna trädgården att ta till... Mmm...

Vi ska i min basgrupp skriva ett "case" utifrån ett etiskt dilemma, och vi har bestämt oss för att skriva om betygsättning, vilket kan vara nog så svårt. Vi får ju gymnasielärarkompetens när vi blir klara, men många av oss kommer att arbeta inom vuxenstudier. Jag får känslan av att det är svårare att sätta ett IG på vuxenutbildningar än i gymnasiet. Jag kan ha fel förstås, men jag får bara den känslan när jag hör hur lärarna på min praktikplats diskuterar betyg och betygsättning så här i slutet av terminen. Många elever får G trots att de egentligen borde få IG, men pga att de har höga krav på sig att sätta G så blir konsekvenserna att eleverna någon gång ibland får ett G som de inte gjort sig förtjänt av. Detta skriver vi om.

Vi ska även skriva om vårt case utifrån etiska perspektiv, och jag sliter mitt hår över detta! För det första finns det en uppsjö av olika etiska tankemodeller och teorier, och för det andra ska man försöka sortera all information och få till något vettigt av det som står, vilket inte alltid är det lättaste minsann!

Vårt case ska vara klart för inlämning på måndag och vi har knappt hunnit halvvägs... Gaaah!! Giv mig styrka!

Åh vad jag älskar när sommaren är på gång. Jag älskar sommaren överhuvudtaget. Mycket! Dottern frågade imorse på väg till tunnelbanan "Varför älskar människorna sommaren så mycket?" Jag började att lägga ut texten om att vi gillar värme, mindre kläder, vara utomhus, grönska osv, men sedan på vägen hem efter att ha lämnat sonen på dagis kom samma tanke över mig igen. Varför älskar jag sommaren så mycket? Svaret fick jag genom att se mig omkring och känna solens värme på min hud. För just försommaren är den mest underbara tiden på året som får mig att bli så glad och lycklig. Det är lite samma känsla som när man går hem från jobbet på fredags eftermiddagen och vet att man har hela helgen framför sig. På försommaren vet man att hela sommaren är kvar. Dessutom är det så vackert med den spirande grönskan som övergår i blommande hägg, liljekonvalj och syrén som doftar så ljuvligt och somrigt. Då mår jag så himla bra.

Att få tvätta undan vinterkläderna och ställa undan vinterskorna är väl också alldeles underbart. DÅ är det sommar! Nu ska jag ut och hänga tvätt; vinterjackor och halsdukar!

Då har man inte mycket att sätta emot. Just nu svettas jag över två uppgifter som jag måste bli klar med till på måndag och jag har knappt börjat med dem! Ena är en gruppuppgift och den andra en enskild, och det går bara inte att förmå mig att göra dem. Jag har för mycket annat att tänka på i mitt privatliv som stör tankarna och flyttar fokus från det jag borde göra till saker jag gör för att slippa ta itu med mina skrivuppgifter.

Att jag sedan har skrivtorka på det rent författarmässiga planet, det är en annan femma. Har inte skrivit någonting på varken deckaren eller den andra boken på över en vecka. Men jag sitter ofta oh klurar på personer och intriger i speciellt deckaren. Min andra bok den bara flyter på av sig själv när jag sitter och skriver konstigt nog. Jag vet hur den ska sluta och har några lösa trådar på vägen fram dit som ska knytas ihop. När jag sitter framför datorn så kommer texten bara av sig själv. Det är verkligen en självskrivande bok och det är en skithäftig upplevelse. När jag sätter mig med den så vet jag inte vad som kommer att hända, utan händelserna bara kommer och det blir så bra. :)

Värre är det med deckaren, där krävs lite mer planering för att få allt att gå ihop. Just nu skissar jag mycket på de olika karaktärerna och funderar på mitt nästa drag i storyn. Vad ska komma nu? Ska de förhöra den personen först, eller den? Ja, ni förstår.

Att det dessutom är varmt och skönt ute bidrar ju till att man inte vill sitta inne vid datorn...

Vilket kommer först till mig? Inte tusan är det inspiration i alla fall... Åh suck!!

Att ha någon som kommer hem till en och städar och tar hand om ens smuts är tydligen vädligt tabu i Sverige. Då är man lite "förmer" och ska direkt skambeläggas. För FY på dig, huuuuur bara kan du utnyttja någon på detta sätt?! Detta är jantelagens Sverige i sin prydno. Alla ska vara lika, ingen får sticka ut och göra något som kan tolkas som att man är "finare" än andra. Jag är verkligen inte finare än någon annan, jag är en helt vanlig utarbetad, pluggande småbarnsmamma med alltför lite tid över. Är det så fel av mig att prioritera min tid med barnen istället för att jaga dammråttor? Tydligen. Jag ska klara allt själv och gör jag inte det så är jag inte tillräckligt bra som kvinna.

Debattens vågor går höga i medierna om RUT-avdragets vara eller icke vara, och folk ojar sig och förfasar sig och målar f*n på väggen. Varför det? Varför det egentligen? Vad är problemet egentligen när man ser ner på mig som har städhjälp? Jag ger en människa möjlighet att få tjäna pengar, och dessutom får jag själv tid över till annat, ta hand om min familj eller plugga eller något annat. Det här är verkligen det bästa vi gjort när vi bestämde oss för att ha någon som kommer hem till oss varannan vecka och städa och vi skäms inte för fem öre. Hon gör ett grundligt jobb och dessemellan kan vi bara koncentrera oss på att dammsuga och hålla skeppet flytande fram till nästa städning.

Det är så värt pengarna! Jag anser att småbarnsföräldrar borde ha rätt till - om inte gratis så åtminstone rabatterad - städhjälp så de hinner ta hand om familjen istället, för den är viktigare. Barnen är vår framtid! En klyscha så viktig och så sann som någon. Den tar jag vara på och därmed lejar jag ut städningen. Basta!

Jag tog mina gröna fingrar och gick ut i trädgården för att försöka göra nytta *hoppas ni uppfattar ironin där*. Mina fingrar är långt ifrån gröna, och det enda jag lyckas få att prunka i trädgården är ogräs. Brännässlor och kirskål trivs så enormt bra i min trädgård, och jag bara hatar dem! Grr... De håller på att ta över både min trädgård och mitt psyke. Hur får man bukt med skiten? "Asfaltera alla 500 kvm", föreslog min hjälpsamme man en gång. Just nu är det ett alternativ jag starkt överväger!

Här någonstans bland kirskålen finns mina stackars jordgubbsplantor som jag måste ta och rädda innan de kvävs till döds. Man kan tro att jag odlar kirskål i pallkragarna... *suck*

Här sjunger vi med Sarah Dawn Finer; "Moving on". I mitt tycke hennes bästa låt.

I dagens moderna samhälle ska allt datoriseras. Även en sådan högst mellanmänsklig och romantisk företeelse som ett bröllop kan numera skötas med hjälp av en robot. Föreställ er en robotröst som mässar i kyrkan: "Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust?"

Nog för att man ibland kan undra om man är gift med en robot, men att bli gift av en robot, där går gränsen.

När vi var i Jämtland passade jag på att fylla år också. Jag anser att man någonstans runt 30 kan sluta fylla år. Jag brukar säga att jag inte blir äldre än 29 för det är så jag känner mig. :) Att mitt personnummer skvallrar om att det inte riktigt stämmer är en annan sak och det väljer jag att ignorera allt som oftast.

Frukost på sängen är inte helt fel, särskilt inte om det vankas tårta också! LCHF-tårta dessutom! :)

OJ!! Jag säger bara det; OJ! Adrenalinet sprutade som en vattenslang ur oss alla och vi hade så HIMLA KUL! Vad snackar jag om? Jo, körkonserten som vi väntat på så länge. Äntligen blev den av! Och som den blev av!

Ibland utsätts man för tillfällen i livet då allting ställs på sin spets. Sjukdomar är just sådant som får tankarna att snurra i huvudet och få de mest konstiga konsekvenser eftersom man inte alltid tänker helt kristallklart när huvudet grumlas av oklarheter och ovissheter.

Förra året fick jag helt plötsligt veta att jag bar på en lungsjukdom som heter sarkoidos. Än idag vet jag inte mycket om den (vill inte veta...), mer än att den finns i två varianter; en kronisk och en akut, och har man den kroniska varianten dör man en mycket plågsam död eftersom lungorna (i första hand, senare även andra organ) omvandlas till bindväv och därmed kan man inte andas. Efter att ha genomgått en himla massa prover och undersökningar var det inget som tydde på att jag hade den akuta fasen, utan man trodde först att jag hade den kroniska varianten. Att få det beskedet var som ett slag i magen. Jag vacklade ut från läkarmottagningen (världens finaste läkare på SÖS för övrigt) och kände att hela livet rasade samman. Jag fick dödsångest och panik när jag tänkte på att jag fortare än jag tänkt mig måste skiljas från min familj och framför allt mina barn! Dessutom att jag måste i princip kvävas till döds! Det var en fruktansvärd tid. Ett halvår senare fick jag göra nya undersökningar för att se vilket håll sjukdomen gick och jag gick med bankande hjärta och svettiga händer in på läkarens rum för att få dödsdomen. Dock kunde hon ge mig lugnande besked att det såg ut som jag hade den akuta fasen i alla fall, för det syntes inget på lungröntgenbilderna längre och mina blodprover var normala! Jag var så lättad och glad så jag hade kunnat kyssa hennes fötter i det läget.

Ett litet aber finns förstås. Jag ska på återbesök i höst bara för att se för säkerhets skull att det inte kommit tillbaka, så fram till dess lever jag trots allt i ovisshet. Först då blir jag helt friskförklarad.

Nu har dessutom min pappa blivit riktigt krasslig. Han har dåligt hjärta och har haft det länge, men han har ändå kunnat hålla igång skapligt för åldern (78 år). I vintras fick han en liten hjärtinfarkt och den tycks ha stjälpt honom över ända helt och hållet. Han har helt tappat alla krafter, han är mager och insjunken, likblek hud med blå läppar och blå naglar, och ser allmänt sjuklig ut. Mat orkar han knappt äta längre och minsta rörelse över golvet får honom att flåsa och bli andfådd. Han väntar på att få operera sin hjärtklaff som är förträngd, men både min syster och jag undrade om han för det första kommer att leva fram till operationen, och sedan ska han överleva själva ingreppet också vilket inte är "a piece of cake" när man är gammal och svag. Vi båda gick därifrån igår med känslan av att det kan ha varit sista gången vi såg honom i livet. Naturligtvis hoppas vi ju att det inte är så, men han var i så risigt skick så det var bedrövligt att se honom. Vi får bara ta en dag i taget nu och vänta.

Brukar läsa vimmelmammans blogg, och imponeras av hennes kampvilja trots sin cancerdiagnos. Blir så arg på den sjukdomen som tar så många människors liv.

I det här sammanhanget är man så tacksam över att sonens feber och hosta är bara just feber och hosta som kommer att gå över om några dagar.

Nu är jag åter i civilisationen efter en helg i Jämtlands urskogar. Där var det snö, ösregn och kallt. Utom på lördagen då det var strålande sol och dryga 20 grader helt plötsligt! Ur led är vädret!!

Syrran och jag fick en hel del gjort i farsgubbens hus där vi röjde ut källaren på en massa gammalt skit. Skönt att äntligen hinna med det.

Men viktigaste anledningen till att vi åkte upp var förstås att hälsa på farsgubben himself. Han är inte kry alls! Han har magrat så otroligt, han är blek, ingen matlust och totalt kraftlös. Han väntar på operation av sin hjärtklaff, och hur länge det dröjer innan han får den gjord vete gudarna. Vi får hoppas det blir snart, för det var inte kul att se honom så här risig. Usch! Det kändes som om det var sista gången man såg honom i livet... Vi får se...

Så här trött blir man efter tt ha kört 25 mil... Zzz... nu är det gubben som kör och jag "finåker". :D

Strax kommer gubben hem och då ska vi bara invänta dottern innan vi kan packa ihop det sista och åka iväg till norr. Skönt att få ett brejk från allt tjafs, och att få träffa farsgubben. Framför allt kul för barnen som inte har sett honom på ett tag nu.

Vi ska åka till Orsa först och sova över hos en kusin till gubben. Skönt att slippa åka hela vägen, det är ändå 45 mil upp till Bryngelhögen som det heter där farsan har sitt föräldrahem och där vi ska bo. Farsgubben själv bor i Sveg i en lägenhet numera. Det blir för jobbigt för honom att bo i hus med allt vad det innebär med snöskottning, bära ved och sådant, så det här är mycket bättre. Dessutom har han nära till allt i Sveg, något han inte har i den gudsförgätna hålan Bryngelhögen där närmsta affär ligger flera mil bort.

Så nu ska jag gå och hämta lilleman på dagis innan vi väntar in alla och beger oss. Vi kommer åter på söndag kväll så jag har en bloggpaus (ofrivillig eftersom det inte finns internet heller!!) nu på ett par dagar.

Vi ses på söndag.
Kram och sköt om er mina fina bloggläsare!

Läste i DN idag att i Frankrike håller man på och debatterar om huruvida kvinnor ska förbjudas att använda sk Niqab (slöja som täcker allt utom ögonen) och Burka (täcker hela kroppen). Belgien har redan inför förbudet. Principen i sig kan nog vara bra, att man ska kunna visa sitt ansikte när man går till en offentlig inrättning, t ex en bank där man behöver kunna identifiera sig själv. Man får ju inte ha en mc-hjälm på sig på banken, då ska man inte ha en Niqab/Burka heller. Rätt tänkt, men det kan bli fel ändå i slutändan. För kvinnorna.

De som är för förbudet hävdar att det "främjar kvinnors rättigheter". Bra tänkt igen, men ändå fel. Jag tror att det finns så djupt rotat i de här familjerna att kvinnan måste bära Niqab/Burka för att över huvud taget få visa sig utomhus, och blir det förbjudet så tror jag att kvinnorna förbjuds gå ut! Inte kastar man av sig en tradition bara sådär och låter kvinnorna gå ut utan att täcka sig? Nej, då låter man nog hellre kvinnan stanna inne. Det främjar inte kvinnans rättighet det minsta! Tvärtom. Hon blir mer bunden till hemmet och till sin man som numera får uträtta alla sysslor ute. Kommer männen att gå och handla (ett kvinnogöra), eller kommer de att låta sina kvinnor gå ut utan heltäckande slöja om de följer med? Intressant frågeställning tycker jag.

Jag skulle gärna vilja veta hur det gått i Belgien där förbudet redan är infört. Har de undersökt hur det gått för kvinnorna där? Har det blivit någon skillnad? Jag ska nog skriva till DN och be dem följa upp detta, för det är verkligen en intressant frågeställning tycker jag.


Vad tycker ni?

Torsdag den 27 maj ska vi sjunga för kungaparet! De är med och inviger en utställning på något museum här i Stockholm (tyvärr fick jag hjärnsläpp och glömde bort vilket museum det var... suck... får återkomma om det). Det ska bli jättespännande verkligen. Det är ju inte varje dag man får möjlighet till detta. :)

Här är så bilden på Isaks nya cykel. Det fanns en massa cyklar i varierande färg och mönster, och den som föll honom på läppen var just denna. Vadå att det är blommor och en "flickig(??)" cykelkorg på den, han ville ha den då får han den. Han ville inte ha de mörkblå typiska killcyklarna, utan han fick välja själv och då blev det den här.

Mer blommor åt killarna! :)

Herregud, när ska allt elände ta slut? Pallar inte mer snart. Först skiten med min mamma, nu är pappa försämrad i sitt hjärta och är riktigt krasslig. Vi har beslutat att åka dit över långhelgen för att hälsa på. Han bor ju ändå en bra bit ifrån (norra Härjedalen, på gränsen mot Jämtland) och man vet ju inte när det är dags så att säga. Nu måste vi passa på. Visst, han kan repa sig och leva några år till, men han kan lika gärna dö just i detta nu. Ingen vet. Därför är det lika bra att åka till honom.

Som om det inte vore nog, så ska en annan person hålla på och jävlas med mig också. Bara för att! Inte tänka på mig eller på en annan person som berörs, utan bara tänka på sig själv och hur synd det är om honom (ja det är en han). F*n i h*lvete vad jag hatar egoister som inte kan vara flexibla och tänka på någon annan än sig själv för en gångs skull. Saker och ting kan ändras snabbt som jag inte kan påverka och då kan det bli struligt. Men har man bara viljan att lösa situationen så kan det gå bra för alla, men är man osmidig och ovillig då blir det konflikter. Som nu.

Update: saker och ting har löst sig nu. Tack och lov för det! :)

JAG BLIR GALEN!!! Fast inte just nu... ;)

Efter att ha sjungit i nästan tre timmar är jag helt slut i huvudet och stämbanden. Nu ska det blir skönt att sova!! God natt alla kära vänner.

Nästa vecka är det dags för vår körkonsert med Sarah Dawn Finer som gästartist. Ikväll är det genrep, och jag har ägnat en stor del av eftermiddagen till att träna sångtexter. Åh det ska bli så underbart häftigt att få sjunga med Sarah DF. Är så himla taggad! Tjohooo!

Igår skrev jag ett inlägg här i bloggen om mina tankar och känslor lite allmänt inför den senaste händelsen i mitt liv. Jag skrev också ett brev till berörd person och berättade rakt på sak om mina tankar och känslor kring vad som hänt och hur personens klumpiga agerande påverkat mig och min familj på ett synnerligen negativt sätt. Särskilt min älskade dotter har tagit illa vid sig och det meddelade jag personen i fråga. Brevet postade jag igår, så vi får väl se om det över huvud taget blir läst eller inte. Om personen i fråga vågar ta itu med det jag skrivit ...

Nåja. Idag lämnar jag den här otäcka händelsen bakom mig och ser framåt. Jag har bara ett liv och det är jag väldigt rädd om. För ett år sedan var jag sjuk i en lungsjukdom som jag ännu inte är friskförklarad från (blir det i höst förhoppningsvis), och efter det kände jag att jag måste leva mer i nuet och leva för framtiden, inte i det förflutna. Man blir inte gladare av att älta gammal skit, det blir bara gift i ens ådror till slut och så vill jag inte leva. Jag vill vara här och nu och det tänker jag fortsätta med!

Framtiden är här och nu!

Du ska inte tro att du knäckt mig, din lömska orm i paradiset. Du har sårat mig, ja, men jag reser mig och går vidare, så som jag alltid gjort ända sedan barndomen. Jag plåstrar om min sargade själ och reser mig på nio igen för att gå vidare i livet. Jag trodde i min enfald att du hade ändrat dig och blivit klokare, men så var det tydligen inte. Jag vet inte vad det är som utlöste det här senaste dödshugget, men det var spiken i kistan som slogs i för min del. Nu gick du över alla gränser och nu får det vara nog. När du blandar in min familj i din snedvridna, elaka, sarkastiska värld, då får det räcka.

Hoppas du känner dig nöjd med dig själv nu, nu när du förlorat kontakten med oss alla. Sitt för all del där för dig själv i din ensamhet. Då inser du kanske till slut vad du förlorat. Men nu är det för sent. Nu räcker det. Du har gjort ditt val, och det var kanske inte så bra det du gjorde, eller vad säger du?! Du trodde att du skulle kunna bryta ner mig till molekyler, men se där gick du bet. Jag är starkare än du anar. Du hade nog inte räknat med att jag skulle bita ifrån som jag gjorde, men som sagt, går du över gränsen då hugger jag tillbaka. INGEN ger sig ostraffat på min familj.

Jag har min familj och den är jag så oerhört tacksam för. Min glädje över mina barn, min man, min syster och mina systersöner kan du aldrig ta ifrån mig. ALDRIG! Du har gjort dina försök att så split, men inte lyckats. Vi är starkare än så, och du kan inte knäcka oss. ALDRIG!

Jag kommer att gå vidare i livet med högburet huvud, för jag vet att jag är värd så mycket mer än vad du försökt inbilla mig genom åren. Jag har nu klippt mina band med dig, och vet du, det känns så jävla skönt att ha gjort det till slut. Nu kan jag äntligen tillåta mig vara jag! JAG!! Jag har mina brister och fel, men jag är i alla fall JAG och det kan du inte ta ifrån mig heller. Nu ska jag ta tillvara på livet och njuta fullt ut av allt det har att erbjuda. Energitjuvar göre sig icke längre besvär i mitt liv, därför exkluderar jag dig och reducerar dig till en liten spillra längst ner i mitt livs källarvrår där jag inte längre går på besök. Du är numera någon som inte längre betyder något för mig.

Jag kommer att klara mig jättebra utan dig, bättre än jag någonsin gjort och för det är jag så glad! Framtiden är MIN och den kan du inte längre påverka eller ta ifrån mig.

Åkte till Farsta med dottern för att shoppa lite. Jag var i akut behov av nya skor eftersom mina andra hade gått sönder. Hittade ett par svarta converse och lite andra saker till mig. Även dottern hittade lite fina saker.

Looove them!♥

 

Snygg väska i vitt och guld. Syns dåligt på bilden, men den är så snygg!

 

Blus/tunika i rosa spets.

 

Underbar kofta i bomull. Skön att ha till sommaren.

Allt utom Converse köpt på KappAhl.

Igår hann vi med att gå på loppis och köpa en cykel till sonen (ska ta foto på den senare), en massa pussel till honom och lite böcker till oss vuxna. Loppis är så himla roligt att gå på för man hittar alltid en massa kul. Sedan var vi på en loppis till och där hittade dottern lite "nygamla" kläder. :)

Jag hann till och med skriva lite grann på min deckare. Inte så jättemycket, men ett par sidor tror jag bestämt att jag hann med.

Nu ska jag passa på att röja köket och sätta igång en tvätt innan dottern och jag ska åka till Farsta C för att shoppa lite.

På återseende.

Gjorde ett experiment att baka cupcakes med smak av morotskaka. Det blev ganska lyckat. Kakan i sig blev god, men det finns två olika "socker" att använda sig av när man äter enligt LCHF; Stevia och Sukrin. Jag tog Stevia för det var det jag hade hemma. Problemet är att Stevia är 300 ggr sötare än vanligt socker så det är väldigt svårdoserat. Tyvärr räknade jag fel och hade i för mycket Stevia i glasyren så den blev inte god. Fast de gick att klämma ner ändå. :D

Måste ju göra som alla andra och ta lite foton på mig själv "in action" med hjälp av den inbyggda webkameran. Här är mitt första testfoto. Ignorera det där trötta och slitna objektet i mitten av fotot och koncentrera er istället på hur fina gardiner jag har. ;)

Lördagar är "min" morgon, dvs det är min tur att kliva upp och ta hand om sonen när han vaknat. Gäääsp. Han brukar vakna runt 7 så det är ändå helt OK. Fast det är klart att visst hade man velat sova ännu längre om man hade kunnat... ;) Sitter i nya soffan med min kaffekopp på bordet framför mig och datorn i knät. Sonen sitter bredvid och kollar på filmsnuttar på youtube. Han gillar att kolla på tåg och på youtube finns hur mycket filmer som helst med tåg. Då får han sitt lystmäte tillfredställt och jag kan passa på att sitta och skriva lite vid sidan om.

En dag kan börja sämre än så här. ;)

Så bra att SKL backade om lärarnas ferietjänster och lät dem behålla den stackars förmån de har! Men det gäller ju bara grundskolan så man får förhandla lokalt om semestertjänsterna. På min praktikplats ska man införa semestertjänst fr o m i höst, och jag har hört andra kursare berätta att deras praktikplatser redan infört semestertjänst.

Jag får väl börja jobba i grundskolan då. ;))))

Jag har avslutat en relation med en familjemedlem nu som har gått över alla gränser vad gäller hur man beter sig normalt. Den här personen har felaktigt anklagat mitt barn för helt sjuka grejor som inte har någon som helst förankring i verkligheten! Där gick min gräns och efter ett hetsigt samtal igår så bröt vi kontakten med varandra. Jag vill inte längre ha med den här människan att göra förrän den personen ber om ursäkt för sitt grova övertramp. Men vad gör man med en person som inte är helt frisk i huvudet som trots allt är en familjemedlem?! Kan man inte bete sig normalt så finns det inte längre plats i mitt liv för denne. Det är bara tärande och suger alltför mycket energi från mitt övriga liv. Personen är inte värd att jag ödslar allt för mycket av min tid att grubbla och vara arg och besviken. Jag är värd mer än så. Jag har haft tillräckligt med skit och nu får det vara nog!

Jag har nu klippt banden och det känns bra.

Tänker inte skriva något idag... en riktig skitdag och jag mår pissigt!! Vill bara vara som en trollkarl och trolla bort allt det onda.

Vi bor (alldeles för) nära Nynäsvägen, och just utanför där vi bor brukar man ha roadracingtävlingar på vår/sommar/höst. Varje onsdag vid 20-tiden sätter det igång, och då hör man hur det dånar och smattrar utanför. Så till den milda grad att man inte kan sitta utomhus på somrarna pga oljudet! Det är en plåga att jämställas med tortyr, så gräsligt låter det.

Grannskapet har otaliga gånger påtalat detta  för polisen, men de "har inga resurser". Inte så överraskande svar direkt. Konstigt är att de vet ju om detta eftersom det är varje onsdag vid samma tid, men inte en polis i sikte. Never ever! Så eländet tillåts fortsätta vecka efter vecka, till allas vår förtret och ilska. Jag har hört att grannar har flyttat just pga detta oljud, och jag förstår dem. Jag vill inte heller ha det så här år efter år.

Jag sitter här just nu och hör hur motorerna varvar utanför och hur de racar på vägen. Det är fullständigt livsfarligt och de utsätter inte bara sig själva, utan även andra för fara men det skiter de uppenbarligen i. Usch, blir så less på denna egoism. Måste jag behöva flytta för att några fartdårar måste hålla på med sin idioti ute på vägen? Kan de inte hålla till på nån jävla speedwaybana någonstans eller nåt grustag eller vad fan som helst (pardon my french)?! Bara jag slipper höra skiten! Jävla terrorister!

Älskar klassisk musik och framför allt från barocken. Här är några musikstycken som är helt underbara! Lyssna och njut!

Bach: Toccata och fuga i D moll



Albinoni: Adagio i g moll



Pachelbel: Kanon i D dur

Jag tycker det är så roligt med namn och samlar på mig när jag hör namn som jag tänker att: "Det där namnet skulle vara perfekt att ha till en av karaktärerna i boken". Igår satt jag med på en lektion enbart som åhörare/åskådare, och helt plötsligt kom två namn bara flygande till mig genom luften. Det var bara at gripa dem i flykten och skriva ner dem.

Nu ska vi bara se vilka som ska få namnen. :)

Efter att ha fötts in i en lärarfamilj så har man liksom läraryrket i blodet så att säga. Även om jag gjorde en avvikande resa och blev sjuksyrra ett tag, så fann jag återigen min väg tillbaka till läraryrket i år. Min syster undrar om jag är riktigt klok, och ibland undrar jag detsamma. Varför väljer man att bli lärare egentligen?

*Lönen = dålig
*Sommarlov och andra lov = kommer att tas bort och ersättas av 40-timmarsvecka och "vanlig" semester
*Yrkets status = Haha. Någon skämtar aprilo. Något sådant existerar inte
*Tillfredställelse = Se ovan
*Stress = Alldeles för hög nivå för att det ska vara nyttigt

Ja, jag kan rada upp 10 skäl till. Så varför väljer jag att bli lärare? Ibland funderar jag på samma sak. Jag kanske har en naiv förhoppning om att det ibland kan vara roligt och tillfredställande när man faktiskt ser att det man säger går in. ;) Då är det kul att undervisa. Det är för de få ögonblicken man lever, och tar sig igenom pinan det kan vara annars i ett klassrum där eleverna bara sitter och gäspar och pratar i mobilerna och inte gör det de är ålagda att göra. Nu pratar jag till och med om vuxenstudier. Även de beter sig som hormonstinna tonåringar ibland, men visst är det annat att undervisa vuxna kontra högstadiet/gymnasiet. De lyssnar och tar till sig på ett annat sätt än tonåringar.

Nu har jag förberett en lektion om det åldrande hjärtat som jag ska prata om på torsdag. Imorgon ska jag få följa med min praktikplats på en "happening" som Bonniers förlag har på eftermiddagen/kvällen, där de bjuder på vin och kurslitteratur. Låter lagom nice en vanlig onsdag.

Nu räcker det för idag, nu ska jag slappa en stund i nya soffan!! :)

Efter en massa ryggbrytande lyft så är soffan äntligen på plats i vardagsrummet. Vad skönt att få sitta i en ordentlig soffa!!

Igår hann vi i alla fall röja ur bokhyllan och sätta ut den på blocket. Hoppas någon hämtar den snabbt så vi slipper demontera den och ställa i garaget, för där finns ingen plats. Soffan tar upp all ledig plats där nu. :)

Åter i Stockholm efter ytterligare en helg i Västerås hos syrran med familj. Som vanligt en helg fylld av garv, god mat, god dryck, party och trevligt sällskap. :)

Den här helgen bjöd ju dessutom på Valborg. Efter middagen gick vi och kollade på en brasa i närheten av syrran. Det började regna (såklart) när vi kom dit så vi stannade bara en liten stund så Isak fick se elden innan vi knatade hem igen.

Isak vid majbrasan

 

Jag är djupt koncentrerad på armföringen